Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #16] Album: DIVERSE ARTISTER – A Double Dose of Pop! / Sympophony #1

DIVERSE ARTISTER

A Double Dose of Pop!

Not Lame/import

Sympophony #1

Not Lame/import

Det är inte lätt att vara ett amerikanskt popband i dag. De engelska kollegorna behöver bara gå in i en skivstudio och sedan slåss poptidningarna om att få dem på förstasidan.

I USA kan de i bästa fall hoppas på att hamna på något litet oberoende bolag, och om gruppen över huvud taget nämns i en europeisk skivrecension står det med stor sannolikhet ett »/import« efter skivbolaget.

Men på de många småbolagen frodas powerpopen och det har till och med dykt upp tidningar (Yellow Pills och Audities) som specialiserat sig på stilen.

I Sverige har vi eldsjälen Jerker Emanuelson som i fjol gav ut den fantastiska samlingen »Hit the Hay« på det egna bolaget Sound Asleep. Genom hans försorg har Pop fått två samlingar från det amerikanska bolaget Not Lame — »a label dedicated to promoting and preserving the power pop idiom«.

»A Double Dose of Pop!« är egentligen ingen samling eftersom bara två grupper delar på utrymmet; Rooks och Twenty Cent Crush.

Rooks gjorde ett lysande album för ett par år sedan och gruppens nio låtar på denna samling vittnar om en talang utöver det vanliga. Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg de extatiska recensioner som Blow Pops tidigare erhållit i denna tidning, och Rooks befinner sig på nästan samma höga nivå.

Tyvärr dras betyget ner av Twenty Cent Crushs ojämna poplåtar, men nu borde något storbolag vifta med ett skivkontrakt för Rooks.

»Sympophony #1« innehåller fem olika grupper och med undantag av The Finns (som spelar anonym powerpophårdrock) är det kanon rakt igenom.

Mina favoriter just nu är Cherry Twister som korsar Bee Gees tidiga ljuvliga pop med Three O’Clocks psykedeliska utflykter. Gruppens sångare placerar sig dessutom mellan Bee Gees-bröderna och Three O’Clocks Michael Quercio.

Och vad säger man om en grupp som kallar sig Martin Luther Lennon!

Trots ojämnheter innehåller båda samlingarna en handfull låtar som skulle få de engelska kollegorna (möjligtvis med undantag av Oasis) gröna av avund.

Återväxten bakom Velvet Crush är med andra ord god.

Hans Olofsson

Filed under: Album #16, Betyg 07, Hans Olofsson, , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: