Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #12] Album: LITTLE AXE – The Wolf That House Built

LITTLE AXE

The Wolf That House Built

Wired/import

Bland det sämsta jag någonsin hört var ett gig med ett franskt bluesband en lördagskväll i en liten stad i Normandie.

Mellan varje svulstig Clapton-parodi torkade den ohyggligt fete sångaren svetten ur pannan och vrålade till sina landsmän: »And now I will zing you ze blues«.

Människor som säger att de spelar äkta blues ska man inte lita på. De döljer ofta sin brist på talang och självförtroende med klyschor men får medvetna konsumenter att rynka på näsan.

Därför orkar jag inte med före detta Tackhead-medlemmen Skip McDonalds högtravande ambitioner när han under namnet Little Axe påstår sig ha funnit den sanna bluesen — och med dubreggaens hjälp vill anpassa den till nittiotalet.

Trots att Skips bluesdub ibland är småtrevlig hör jag ständigt ekot av den låt som verkligen illustrerar hans problem. Det är inte »Unfinished Melody« med Augustus Pablo. Ej heller »Dimples« med John Lee Hooker. Det är »Still Got the Blues For You« med Gary Moore, en hemsk sak som genomsyras av den patetiska bluesmytbildning Skip svalt med hull och hår.

Skillnaden mellan Gary och Skip är att den senare leker innovativ genom att göra dreadlockade pastischer på gamla standards.

Texterna innehåller fler klichéer än Ralph Macchios hemska bluesfilm »Crossroads«. Det handlar om Gud, bomullsplantager, verandor, hårda tider och ostämda gitarrer. Allt har sagts tusen gånger förut och på bättre sätt.

Om Howlin’ Wolf fick lyssna på »The Wolf That House Built« skulle han vända sig i graven.

Att Little Axe ändå går att lyssna på beror helt och hållet på producenten Adrian Sherwoods känsla för varma rytmer som lunkar fram och tillbaka mellan hängmattan och dansgolvet. Han placerar dubfragment under stålsträngade gitarrer, skruvar fram tjutande effekter på trägavlade synthesizers och pitchar med så säker hand att den stereotypa plantagebluesen ibland blir riktigt behaglig.

Fredrik Strage

Filed under: Album #12, Betyg 04, Fredrik Strage, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: