Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #12] Album: JUST D – Plast

JUST D

Plast

Telegram/Warner

Det primära problemet med Just D:s dubbel-CD »Rock’n’roll«, var inte att orden inte täckte de stora ytorna, eller att funkriffen rullade i luften utan att fästa. Nej, felet var att när Just D inte lät som runkande misfits med ordbajset rinnande ur mungiporna, lät de i stället som sansade grammisstjärnor med lönsam turnébudget, välorganiserad fan-club och kändisrabatt på fashionabla inredningsbutiker — som plötsligt hellre slarvade med texterna än med maten.

De hade inget mellanläge. Var de inte lysande så var de outhärdliga, och på »Rock’n’roll« lät de mest som en svensexa med Stonefunkers i karaoken.

Dittills hade jag sorterat in dem mellan Dag Vag och Fläsket Brinner; Hasse & Tage och Magnus & Brasse; Povel och Beppe. Som »hip hop-act« ville jag inte ta dem på allvar, även om de första två albumen var trevligt tonsatta med influenser från De La Soul och A Tribe Called Quest.

Men Just D gav sig inte. Med singeln »Vart tog den söta lilla flickan vägen?« och framgångsrika fjärde albumet »Tre amigos« var mjukrapen och snällfunken utbytt mot storskäggigt Cypress Hill-skrän, och med detta deras femte album är symbiosen fullständig: Just D har verkligen lyckats göra en CD som håller både som hip hop-platta och klassisk svensk grammofonunderhållning.

Soundmässigt lutar det denna gång mer åt Beastie Boys än Soul Assassins, men musiken gör mycket mer än bara skriker och skorrar. Förutom att det går en solid hitrefräng på varje spår, finns här både posiga g-funkmoogs och en stökig, grisig diskofunk med hallickblås och horstråkar, alltsammans glittrande i rött och lila, svart och krom, oemotståndligt blodstörtande och partyframkallande.

Men därmed har jag bara inlett beskrivningen av vad som gör »Plast« till ett storartat album. Ty Just D är också landets i särklass smartaste textförfattare.

Det finns en risk att man missar detta faktum, eftersom tempot är så högt och rimmen så knixiga. Det är lätt att man mest uppfattar lösryckta fraser och tar dem som fnissigt fladdriga och flyktiga oneliners utan större sammanhang (som »subba/hon är som ett hubbabubba«, eller »visa mig grabben/som inte väljer Naomi hellre än Babben«).

Men bakom varenda låt finns inte bara en tanke, utan ett klassiskt upplägg av ett genomtänkt texttema. Just D:s låtar är så lekfulla och berättartekniskt drivna att jag gärna går ända tillbaka till The Coasters rock’n’rollkupletter från femtiotalet för att finna en likvärdig formkänsla.

Det är också just här Just D avlöser Knäppupp och Svenska Ord. »Sköna skor« är till exempel exakt samma uppmaning till egotrippat välbefinnande, exakt samma skäm-bort-dig-självbudskap, som Povel Ramels i »Ta av dej skorna« (fast i Just D:s fall med skorna på).

Och varken samhällskommentarer eller allvarlig kärlekstematik saknas. »Tvångstankar« säger mer om stureplansmorden än tre veckors kvällspress, och titelspåret är en bitterljuv betraktelse över den välmenande men förmenande kärleken och tvåsamheten, där Just D begagnar det splittrade älskande parets gemensamma husbygge som metafor för hur de samtidigt både trodde och satsade på relationen: »Vi var så noga med fogar och jag vet inte vilket/men ingen av oss hade ens det rätta virket«.

För ett par plattor sedan hade Just D antagligen bara klippt av låten där och skrikit ut ungkarlslycka i refrängen. Men nu konstaterar man i stället att »det var väl fejk, men jag känner ingen skuld/för ett litet tag gjorde vi ändå plast till guld!«, och, vidare i refrängen: »Det var värt det!/det var oumbärligt, ovärdeligt, även fast det bara var plast«.

På likartade sätt vänder man ut och in på moraler och sensmoraler i flera sånger. Nämnda »Tvångstankar« är full av sådan sympatisk självskepsis, liksom »Din boss« tar en briljant, tvåeggad vändning efter att ha tuggat i två verser om tjejens äckliga, kladdande boss som »har en boss som också har en boss«: »Där står man och ligger när man kommer för sent/förlåt herr boss det var inte illa ment/man sjunker ihop och säger buuuu/men samma kväll får han stryk av sin fru/och hon i sin tur jobbar på nåt hak/där man allt som oftast sitter själv och nyper hennes bak…«.

Andra låtar är mer renodlat skälmska. »D man inte vet« radar upp övertygande argument för varför man bör »vara lite blind, döv och stum« och inte haja för mycket: »När bruden bedrar en och man har en hel massa obetalda skulder i baren/då sitter man och garvar åt ett helt annat håll«. Men det hade inte varit en Just D-låt om den inte haft en poserat punschig punchline, så efter påpekanden som »för vad gör väl det när du väl är hemma/att piloten du flög med hade klämt en sjuttiofemma?« trappas dramatiken upp; »Jag var hos en brud och gjorde ni-vet-vad/när hennes snubbe kom blev han inte glad/han sa: de här e en Uzi, vet du va de e?«; tills refrängen rundar av: »Det man inte vet tar man inte skada av«…

Detta är förstås oerhört mycket Povel och Owe Törnqvist, men samtidigt oantastligt och tidstypiskt twentysomething-trist.

Klart knäppast är hatlåten »Vi vinner — ni stinker«, där Just D av någon bisarr anledning hävdar att de klassar ut Stockholms bästa basketlag Alvik. Allra bäst är »87-87«, ett enda långt stycke lysande åttiotalsnostalgi till rytmen av Chic. Just D kastar upp frätande bilder av sig själva som tonåringar, med Imperiet och legförfalskning på förfesten, »friterade bananer och fyra helor vitt« på en kinakrog och resten av natten på klubben-på-pråmen där de »spydde på snubben i Ratata/gick på en Samantha Fox/å sa jag var medlem i Ultravox« och var så packade att de började dansa »electric boogie«. Ja, det var tiden då »Kungsan fylldes av kickers/å de kurrade i magen på snubben i Snickers«; »som ett majackord på en DX7:a«.

Här finns också en sned spark efter Latin Kings (i fula fiftiesballaden »Tre gringos«), som tar ner rinkebyrivalernas besvärande allvar med ett fult, gult snusflin och i samma drinkstinkande andetag stillsamt förklarar vem som är stans verkliga kungar.

Norra Latin Kings.

Kjell Häglund

Annonser

Filed under: Album #12, Betyg 08, Kjell Häglund, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: