Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #11] Album: U-ZIQ – Bluff Limbo

U-ZIQ

Bluff Limbo

RePhlex/import

Det finns ingen som kan få syntar att låta så plågade som Michael Paradinas, tjugoettårigt »techno wonder kid« från London.

Han tar låtarna, kör dem genom köttkvarnar, slätar ut dem igen och tar sedan och vrider, vrider, vrider tills melodierna står som deformerade frihetsgudinnor med technobanéret stolt lyft mot himlen. u-Ziq presenterar poplåtar som blivit överfallna av galna hjärnor från yttre rymden.

Michael är inte någon snäll pojke trots att han bor hemma hos mamma (»jag fick spela in skivan med hörlurar eftersom morsan inte orkade höra på oljudet«). Han behandlar sina instrument som om han vore besatt. Framför allt är det trumljuden. Var kommer de ifrån? De penetrerar musiken och sätter spets på allt från lugn cocktailjazz till studsig house. Det är så långt från generisk listmusik man kan komma. Och ändå så sitter man och nynnar med när undersköna melodier bryter in då och då.

u-Ziq är för technon lite grann av vad tidiga Public Enemy var för hip hopen. Då rappen var tuff men ljuden vältvättade.

Det gnisslade och skramlade om Public Enemys låtar. Kompet lät för jävligt. Ändå var det bättre än någonting annat. På samma sätt försöker nu u-Ziq befria technon från de kliniska ljud som ofta omger den. Vi behöver inte önska honom lycka till.

Christian Bartholdsson

Filed under: Album #11, Betyg 08, Christian Bartholdsson, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: