Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #11] Album: SYSTEM 7 – Point3-Fire Album/Water Album

SYSTEM 7

Point3-Fire Album/Water Album

Big Life/MNW ILR

Att den ambienta fåtöljtechnon till stor del härstammar från sjuttiotalets progressiva rock har knappast någon missat. The Orbs svulstiga Pink Floyd-pastischer, The Aphex Twins enoeska ljudfresker och tragiska Stonehenge-pundare som Eatstatic är bevis lika goda som några.

Men frågan är om någon personifierat technons omfamnande av symfonirocken så tydligt som Steve Hillage. I sitt projekt System 7 har han under tre år utvecklat och finslipat den sinnesutvidgande musik vars embryo han skapade för mer än två decennier sedan.

Hillage var tonårig gitarrvirtuos i slutet av sextiotalet. Han studerade filosofi på college men lade gärna böckerna åt sidan för att spela med djupsinniga avant-garderockare som Uriel och Khan. 1973 blev han medlem i Gong, en grupp postpsykedeliska jazzhippies som tyckte att hans flinka ackordbyten var »deep«.

Men det var först på sina soloskivor som Steve Hillage simmade ut på riktigt djupa vatten. På 1975 års »Fish Rising« skapade han svärmiskt flytande gitarrkompositioner som sedan vidareutvecklades på skivor som »Green« och »Rainbow Dome Music«. Punken avfärdade honom givetvis som haschande och linsätande hippiekvarleva. Men när han 1983 släppte »For to Next/and Not Or« framstod han plötsligt som framsynt elektronmusiker.

Det tyckte i alla fall den blivande ambientprofeten Alex Paterson. Han älskade »Rainbow Dome Music« och fick hjälp av Hillage på The Orbs debutalbum »Adventures Beyond the Ultraworld«. När System 7 sedan organiserades som ett löst kollektiv av musiker ingick Kris Weston från The Orb samt bland andra Youth från Killing Joke, Steve Waddington från den första upplagan av Beloved och den franska sångerskan Miquette Giraudy, som medverkat på flera av Hillages sjuttiotalsskivor. Den brokiga blandningen märktes på debutalbumet »System 7« — en trance-tripp med djärva tempoförskjutningar.

Numera består System 7 av Steve Hillage och Miquette Giraudy. Men de bjuder in mängder av medmusikanter på sitt tredje album »Point 3« — uppdelat i versionerna »Fire« och »Water« som kan köpas separat. Eldskivan är trance. Vattenskivan ambient. Med andra ord lever Hillages förkärlek till hippiedoftande konceptskivor kvar.

Franske DJ:n Laurent Garnier — som misslyckats så fatalt med sitt eget album — har hjälpt till att komponera »Sirènes«, det inledande spåret på »Fire« som kastar ut lyssnaren i lyckliga dansvirvlar. Samma sangviniska partystämning vilar över spår som »Coltrane« och den oerhörda »Gliding on Duo-Tone Curves«. Detroits technoguru Derrick May skapar lika behagliga basvibrationer i »Mysterious Traveller«.

Ibland hoppar Hillage in med sin gitarr och serverar några samplade riff. Ibland går han loss i yviga solon. Och det låter faktiskt inte så dumt.

Vattenskivan är inte lika omtumlande som eldskivan. På de sju ambientversionerna har trummorna helt sonika lyfts bort.

Men å andra sidan har man kryddat med vågskvalp, infödingsmummel, kolibrikvitter, vindsus och försiktigt strängknäppande — och gjort spår som »Dr Livingstone I Presume« skönt trankiliserande.

Hillage ger det ambienta vattnet den ytspänning som krävs för en helgjuten ljudupplevelse.

Fredrik Strage

Filed under: Album #11, Betyg 07, Fredrik Strage, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: