Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #11] Album: SPECTRUM – Highs, Lows and Heavenly Blows

SPECTRUM

Highs, Lows and Heavenly Blows

Silvertone/BMG

Sonic Boom gör samma skiva igen. Ännu en gång. Jag vet inte riktigt om man ska ha respekt för en man som bara kan ett ackord. Det börjar bli lite tragikomiskt. I tio år har han, tidvis tillsammans med partnern Jason Pierce som Spacemen 3, försökt gestalta hur den perfekta trippen låter. Problemet är bara att den uppenbarligen inte kan låta på mer än ett sätt.

Hade Sonic fortsatt i spåren från förra albumets elektriskt rivande »How You Satisfy Me« kunde det kanske blivit något intressant även av »Highs, Lows and Heavenly Blows«, men i stället har han återigen flummat ut totalt och sitter nu och vevar något som mest låter som gamla B-sidor av Pink Floyd. Vad är meningen?

All musik behöver armar som sträcks ut och påverkar lyssnaren på något vis. Vaggar en till sömns. Skakar om. Dunkar en in i trans. Någonting ska hända. Men Spectrums musik är helt amputerad. Den bara ligger där och gör ingenting.

Till och med det sedvanligt psykedeliska skivomslaget ser lite dött ut. Sonic skulle behöva upptäcka nya band, ny musik, komma ut och få sin världsbild omskakad av allt det som händer runt omkring honom. Men Sonic gör inte det. Han är en myspappa som trivs fint i sin lilla dimmiga värld. Frågan är bara hur länge han har sällskap.

Christian Bartholdsson

Filed under: Album #11, Betyg 03, Christian Bartholdsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: