Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9] Album: ROBBIE ROBERTSON – The Native Americans

ROBBIE ROBERTSON

The Native Americans

Capitol/EMI

Få rockmusiker har väl varit så blint fascinerade av den amerikanska myten och framför allt i dess sydstatsmodell som kanadensaren Robbie Robertson. Både i The Band och på egen hand har han utforskat musikens källor, från svart blues till vit country.

Men den indianskt röda urkulturen har han bara snuddat vid. Ganska märkligt egentligen, med tanke på att Robertson har gyllene mohawkblod i ådrorna. Modern växte upp i ett reservat i Kanada, och det var på sommarferierna, tillsammans med släkten, som unge Robbie lärde sig spela gitarr.

Nu tar han igen alla eventuella försummelser med råge. I höst visar amerikansk TV »The Native Americans«, en sex timmar lång dokumentär om den nordamerikanska urbefolkningen, där allt från produktion till filmning är gjort av nutida ättlingar till kontinentens ursprungliga herrar. Robertson fick ansvaret för den musikaliska utformningen.

Tillsammans med ett stort uppbåd musiker, däribland Rita Coolidge, Douglas Spotted Eagle, The Silver Cloud Singers och operasångerskan och navajoindianen Bonnie Jo Hunt, har han skapat en fascinerande blandning av både modern, mondän moodmusik och djupt traditionella harmonier och rytmer.

Här ryms både följsamma kärleksballader (»Golden Feather«) och rakryggad rock (»Skinwalker«), både uråldriga körsånger (»Ancestor Song«) och syntetiska stämningskulisser (»The Vanishing Breed«).

Färden ut på prärien väcker först viss osäkerhet, men upplevelsen växer efterhand. Det gäller bara att hitta själva grundrytmen och det känslomässiga tempot. Gärna med mockasiner på fötterna.

Robertson har med åren blivit en van kompositör av filmmusik inte minst för regissören Martin Scorsese. Men frågan är om han någonsin lyckats göra något som ligger så nära ämnets ton och tanke som just här. De andra projekten (»King of Comedy«, »The Color of Money«, med flera) var av mer blandad karaktär. Musiken till »The Native Americans«, däremot, känns, trots sin inneboende musikaliska spännvidd, både enhetlig och väl sammanhållen. Hoppas nu bara att någon av de svenska kanalerna har köpt in TV-programmet, som lär vara storslaget och gripande.

Micke Widell

Filed under: Album #09, Betyg 07, Micke Widell, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: