Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9] Album: THE CRANBERRIES – No Need to Argue

THE CRANBERRIES

No Need to Argue

Island/BMG

I och med The Cranberries debut väcktes en liten förhoppning inom mig. En förhoppning om att det på Irland fötts en popgrupp stor nog att fylla ut det hål The Sundays lämnade då de med »Blind« inte nådde samma musikaliska höjder som på »Reading, Writing and Arithmetic«.

Inget litet hål, ingen lätt uppgift, men massor av hopp. Hopp om ett mer melodiöst Sugarcubes, ett skarpare Cocteau Twins, ett flummigare Everything But The Girl. Och i en gryta där de redan nämnda långsamt fått koka samman med Crowded House, Sinead O’Connor, Throwing Muses och en gosskör.

Dolores O’Riordan är mer lik en bräcklig älva än en stadig figur att luta sina musikaliska förhoppningar mot. Men det är hennes förtrollande, djupa röst som är The Cranberries starkaste länk till The Sundays.

Uppföljaren till succédebuten »Everybody Else Is Doing It, So Why Can’t We?« kan inte ha varit lätt att spela in. Hur mycket de än ansträngt sig för att få »No Need to Argue« att låta som om de inte alls ansträngt sig så gör den det. Varför skulle annars »Zombie« låta som en misslyckad flirt med grunge? Och hur har »I Can’t Be With You« blivit så patetisk?

Visst finns det ljuspunkter. När Dolores sjunger i stämmor med sig själv, när en drömlik sång får heta »Dream My Dreams« och titellåten är en psalm, då ler jag, för då känns allt som förr.

Madelaine Levy

Filed under: Album #09, Betyg 05, Madelaine Levy, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: