BLISSFUL
Greatest
A West Side Fabrication/MD
Det verkar numera nästintill obligatoriskt att band inom den alternativa svenska popsfären hoppar över debutsingeln och i stället inleder sin karriär med en mini-CD. Synd, för i min popvärld upptäcker jag hellre nya löften via en singels överlägsna förmåga att bygga upp ett kärleksförhållande.
Försök tänka er Brainpool utan »At School« som singel. Eller Gene och Elastica utan sina debutsjutummare. Det är en alldeles speciell känsla att få ett exklusivt smakprov i form av två, tre suveräna poplåtar. Låtar som man vill spela om och om igen på ett sätt som inte låter sig göras i det längre formatet. Exklusivt för att det är en kampsport i sig att få tag på utländska debutsjuor.
För att överföra ovanstående resonemang på Blissful är jag övertygad om att de fått en avsevärt mer lyckad start om de aptitretat oss med »Kick the Porcupine« på singel, därefter väntat ett tag och sedan släppt en riktig fullängdare. Just det spåret hade varit en ypperlig inkörsport, och med sin raffinerade refräng är det ett givet singelval.
Men »Greatest« försvarar ändå det avgivna betyget för att Blissful ritat upp en hel del snygga skisser på pluggispopens griffeltavla. Någonstans mitt emellan Cardigans jazzestetik och Puffins hardcoresvängiga popanslag, har de hittat en ton som systematiskt letar sig fram över popens koordinatsystem med sådan nyfikenhet och övertygelse att framtiden ser ljus ut.
Blissful gör utmärkt mingelpop både för cocktail- och indiepopbaren.
Terry Ericsson
Filed under: Album #09, Betyg 06, Terry Ericsson, BLISSFUL, Terry Ericsson
Tidskriften POP revisited 