JHELISA ANDERSON
Galactica Rush
Dorado/import
Det lilla skivbolaget Dorado har varit framsynta nog att låta Jhelisa Anderson ha fria händer vad gäller inspelningen av »Galactica Rush«.
Resultatet är ett av de mest nyskapande soloalbumen från den brittiska soulscenen på länge. Bland Jhelisas besvärligt coola meriter finns receptionistjobb på Motown, kusinskap med Carleen Anderson, inspelningar med Björk och sång på Shamen-låtarna »Love, Sex, Intelligence« och »Phorever People«.
Men även utan dessa omständigheter skulle Jhelisa Anderson uppmärksammats för sitt glimrande debutalbum. De nio låtarna på »Galactica Rush« är långa; fem-sex minuter, men albumet innehåller inte ett onödigt ögonblick. Låtarna kan vara experimentella som titelspåret, eller klubbgroovy som »World Keeps Turning«, stilla i Sade-anda som »Sweet Dreams« eller nästintill sakrala som »Secret Place«.
Jhelisas gospeluppväxt i USA gör sig påmind i varje låt. Där finns en gospelkärna omhöljd av influenser som brittsoul, house, funk och hip hop. »Galactica Rush« är en suggestiv och tät skiva som vibrerar av återhållen kraft. Tempot är långsamt men musiken är intensiv.
Jhelisa skulle säkert kunna waila loss men sparar sig, låter oss ana, lockar med små nyanser. »Galactica Rush« har något man knappt vågar skriva längre: nerv.
Maria Lindén
Filed under: Album #09, Betyg 07, Maria Lindén, Jhelisa Anderson, Maria Lindén
