Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #9] Album: ATOMIC SWING – Bossanova Swap Meet

ATOMIC SWING

Bossanova Swap Meet

Sonet/PolyGram

Sanne Salomonsen anlitar resterna av Little Feat till sitt album, Primal Scream åker till Memphis och spelar in ett album med George Clinton och Jim Dickinson, Ride ber Deep Purples Jon Lord gästa på orgel och Atomic Swing åker till New Orleans och spelar in en duett med Ronnie Spector.

Det enda som egentligen skiljer Niclas Frisks duettval från Sannes val av kompband är åldern och flicktycket.

De är alla fans, på ungefär samma sätt som Bobby Gillespie när han i timmar kan diskutera Don Fritts pianospel.

När Atomic Swing för drygt ett och ett halvt år sedan släppte sitt debutalbum hade de fastnat i samma fälla som The Creeps — de var så harmlösa och småskojiga att ingen kunde tycka illa om dem. Jag påstod också att ingen därför heller kunde älska dem.

Om det fortfarande är sant vet jag inte, inte ens efter att ha lyssnat på »Bossanova Swap Meet« i över en veckas tid.

Den mytomspunna duetten med Ronnie, »So in Need of a Change«, är utan tvekan albumets starkaste spår. Ett faktum som egentligen inte är Ronnie Spectors förtjänst, jag hade förmodligen uppskattat låten än mer utan hennes röst. För låten har ett groove, en melodi, ett briljant blåsarrangemang och — vågar jag säga det? — en riffglädje som står alldeles ypperligt på egna ben. Och trots att tant Ronnie i dag mest låter som Maria McKees kraxiga farmor så är det cool att de inte använt hennes legendstatus till ännu en Spector-rip off.

Låten ifråga påminner mer om en Lynyrd Skynyrdballad, om de nu över huvud taget spelat in några ballader. Om inte så är det så här det skulle ha låtit.

Där de på debuten var The Doors på kräftskiva i skojiga hattar och löspolisonger har de på uppföljaren blivit ett Electric Light Orchestra på skivmässa i Tennessee. Förutom på »Hoodood in Mamou« som låter precis som ELO:s »Out of the Blue« ser ut.

Både »Envy Moon« och avslutande »Moon Age Revolution« påminner om psykedeliska Jeff Lynne-skapelser. »Like a John Need a Yoko« låter som om Kiss gjort en cover på en Cheap Trick-singel. Och låttitlarna är till stor del lika obegripliga som på debuten. Texterna likaså.

För tillfället är Atomic Swing Sveriges svar på World Party. Till nästa album hoppas jag att hela bandet odlar helskägg och går in för Bruce Springsteen.

Andres Lokko

Filed under: Album #09, Andres Lokko, Betyg 06, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: