Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #8] Album: ERASURE – I Say I Say I Say

ERASURE

I Say I Say I Say

Mute/Sonet 115

Efter den glimrande singelsamlingen »Pop! The First 20 Hits«, den lyckade ABBA-nostalgin på EP:n »ABBA-esque« och förra årets fantasmogoriska musikalturné är Erasures åttonde album, »I Say I Say I Say«, en rejäl besvikelse.

Att teoretisera kring duons elektroniska lättpop är ointressant. Erasure gör musik för att det är en roligare sysselsättning än att jobba på kontor eller fabrik. Varken mer eller mindre. Det enda som behöver sägas är att Vince Clarke är en hängiven synthesizerfantast som gillar att knåpa ihop skojiga ljud och droppa musikaliska one-liners. Och att Andy Bell är en självutnämnd fjolla som skriver småtrevliga — ibland fina, ibland meningslösa — texter och sjunger dem med soulpolerad kerubstämma.

Problemet med »I Say I Say I Say« är att de korta, effektiva melodierna har fått ge vika för större gester. Eller snarare försök till större gester. Erasure sträcker ut armarna allt vad de orkar, tappar balansen och snubblar omkull bland studions färgglada kablar. I samma process överexponeras de högre frekvenserna i Andy Bells röst. Inte måttligt, utan till förbannelse. Vid upprepad tvångslyssning blir det faktiskt så enerverande att en strikt religiös frågeställning blir aktuell. Kan en god gud verkligen ha skickat hit den där kerubjäveln?

Två av spåren besitter trots allt spirituella kvaliteter. Det första är singeln »Always«, som är precis så charmig och sockersöt som hela albumet försöker vara. Det andra är »All Through the Years«, som stoltserar med en av de mest förtjusande Erasure-refrängerna någonsin. Andy Bell, här nedskruvad till lagom frekvens, glider elegant fram över en nästan magisk ackordföljd, understödd av en elektroniskt pulserande gosskör.

I de stunderna är Erasure åter ett sprakande sympatiskt popband. På resten av »I Say I Say I Say« är de bara torftiga och — som den självironiska titeln antyder — totalt intetsägande.

Sebastian Stebe

Filed under: Album #08, Betyg 03, Sebastian Stebe, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: