DAVID BYRNE
David Byrne
Warner Bros/Warner 45558
På den gamla goda tiden hette nästan alltid debutplattan detsamma som artisten, med möjligt tillägg för »It’s…«. I dag tycks ingen bry sig om turordningen.
Förre Talking Heads-ledaren David Byrne har hunnit med minst fem plattor i eget namn, plus allehanda andra projekt, innan det nu är dags för »David Byrne«. Sålunda är detta inte en inledande introduktion, utan ett samlande intryck: »Här är jag, David Byrne, helt enkelt«.
De som följt Byrne under åren känner direkt igen sig: här samsas konstnärligt kantstött pop, stötig funk och raspig rock, samt prydligt infällda toner från den så kallade tredje världen, inte minst då de karibiska öarna. På ett ledigt och otvunget sätt samlar Byrne ihop skärvor av det som varit hans musikaliska värld i två decennier, samtidigt som han går ett steg längre.
Byrne har alltid varit en nyfiken sökare i både text och musik, och nya albumet är inget undantag. Här saknas inte personliga, underfundiga betraktelser av aktuella ämnen, som i »A Self-Made Man« om genteknologi, där resultatet blir både vackert, tänkvärt och skrämmande. Melodin får extra skjuts av det stilfulla marimbaspelet av Mauro Refosco, som ingår i Byrnes nya, tajta kompband.
En annan musiker som sätter spännande färg på tillställningen är gitarristen Arto Lindsay, som gästar på »Back in the Box« och förföriska »Lillies of the Valley«.
Utan att bli dryg eller mästrande lyckas Byrne ge en intressant, intelligent bild av vårt samhälle, där humorn fungerar som en välkommen ventil — som när »Moses« rimmas med »no supposes« i soulrockaren »Nothing At All«, eller i »Strange Ritual«, där vardagen ses genom ett mytiskt filter och får en ny form.
I botten finns ett allvar och ett engagemang, men själva uttrycket blir gärna ledigt och sorglöst. Och det finns tid över för både lättsamt kärleksjoller (»My Love Is You«) och jublande dansorgier (»You & Eye«).
Onekligen en skiva som pockar på ens uppmärksamhet. Precis som artisten med samma namn. En lyckad kombination.
Micke Widell
Filed under: Album #08, Betyg 08, Micke Widell, DAVID BYRNE, Micke Widell
