Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #7] Album: STEVE WYNN – Flourescent

STEVE WYNN

Flourescent

Brake Out/Border 116

Så här fem år efteråt inser man att det bästa som hänt Steve Wynn var att Dream Syndicate upplöstes. Det var en grupp som kanske gjorde den mest elektriska musiken under åttiotalet, men det var inte lätt att ta sig genom ett helt album.

Sedan skruvade han ner mätarna en aning och gjorde två bitvis fina plattor plus ett starkare album med hobbyprojektet Gutterball.

Nu har han nästan skruvat ner dem i botten och gjort en platta som jag hade kunnat kalla »unplugged«, men det är bara i samband med Neil Young som ordet tillåts.

För Wynns del blir detta avskalade format perfekt; hans mörka, bitska texter kommer ännu mer till sin rätt. Wynn får oss inte att känna fysisk smärta men han ser till att det skjuts ganska skarpt i nervtrådarna. Han gör det till sina kanske hittills vackraste melodier. Och det är nödvändigt för att texterna ska komma till sin rätt.

Steve Wynn är sedan länge förpassad till en av rockmusikens glömda vrår, men han lyckas bryta sig ut med ojämna mellanrum. Det ska vi vara tacksamma för.

Hans Olofsson

Filed under: Album #07, Betyg 07, Hans Olofsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: