Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #7] Album: NINE INCH NAILS – The Downward Spiral

NINE INCH NAILS

The Downward Spiral

Island/BMG 8012

Titeln är väl en fingervisning god som någon. Och är det någon som ändå undrar över Trent Reznors världsbild så behöver man inte ta sig så många textrader in i plattan för att inse att den här mannen har problem med det mesta i det här livet och i den här världen. »Om det finns något helvete så ses vi där« är en rätt koncis sammanfattning…

Få plattor lär rymma så mycket äckligheter, så mycket vriden religionsfientlighet, så mycket blödande nihilism och så mycket öppen kärleksskräck som den här. Glorifieringen av smärta och sammanblandningen av sex och våld framkallar kräkreflexer.

Kanske är det en perfekt spegel av vår egen skruvade tidsepok, kanske är det så att man måste vara en förvirrad tonåring med morbida tvångsföreställningar om livet för att ha någon nytta av det här.

Jag är osäker.

Fascinerande är det i varje fall. Mycket fascinerande. Inte minst för att det är musik som drar en rakt in i stormens öga. Det är fruktansvärt våldsamt, det är suggestivt, dramatiskt och omöjligt att hålla ifrån sig utan att stänga av CD-spelaren..

Trots inslag av riktiga trummor och Adrian Belews gitarrer så är det en extremt syntetisk och digitaliserad ljudbild, men upplevelsen är ändå märkligt organisk.

Reznor har med säker känsla för lyssnarens toleransnivå lyckats variera både låtstrukturer och samplingar, intensiteten och känslolägena och ibland skapar han till och med en musikalisk närhet som nästan förtjänar kallas sensuell.

När han plötsligt för in naturliga pianotoner, eller illusionen av detta, i »March of the Piggies« är effekten både överrumplande och förförisk. Skönheten i den avslutande balladen får en nästan att glömma textens förfärliga självförakt.

I sina bästa stunder, utan att dra för långtgående paralleller vad det gäller texterna, får Reznors andra fullängdsalbum mig att tänka på syntpionjärerna Suicides första plattor. Han har samma förmåga att levandegöra och skapa rock’n’roll av en musikform som, let’s face it, är tämligen iskall. Och det är ett högt betyg.

Lennart Persson

Filed under: Album #07, Betyg 07, Lennart Persson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: