YO LA TENGO
Painful
City Slang/Border EFA 04927
På CD-konvolutet till Yo La Tengos sjätte fullängdsalbum har de tryckt ett hatbrev från en person som inte uppskattade att få se dem live. »Up yours« skriver denne och det är på något sätt signifikativt att en grupp som ända sedan debuten »Ride the Tiger« (1986) fört en relativt undanskymd tillvaro, ger utrymme för ett dylikt angrepp. En attityd som menar att »visst, kasta skit på oss bara, men våra trogna fans överger oss inte och det är ändå dom som får oss att fortsätta«. För Yo La Tengo har alltid varit pålitligt suveräna och tidningar/fanzines som The Bob och Option har ständigt höjt dem till skyarna och fått en liten klick att köpa alla deras utgåvor. Själv har jag hängt med sedan första albumet och aldrig ansett någon platta vara annat än »suverän«.
»Painful« är en lika god inkörsport som flera andra album och är man svag för smeksamma Velvet Underground-stämningar, som på inledande »Big Day Coming«, med en gitarr som vrider och vänder sig under ett varmt skyddande duntäcke, är man snart förlorad. Yo La Tengo på hög(re) hastighet känns som ett förfinat, amerikanskt svar på Jesus And Mary Chain och den utsökta »Double Dare« skämmer inte ut sig på något av My Bloody Valentines eller Boo Radleys mest radikalt klassiska alster. Stor popmusik som med stor sannolikhet kommer att bli frekvent spelad på Pet Sounds Bar i Stockholm.
Terry Ericsson
Filed under: Album #05+06, Betyg 07, Terry Ericsson, Terry Ericsson, Yo La Tengo
