Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5+6] Album: JODY WATLEY – Intimacy

JODY WATLEY

Intimacy

MCA/BMG 10947

Det tog tid för den amerikanska traditionella soulen att köpa tillbaka Europas fäbless för house, garage och sjuttiotalets softa philly-grooves. Engelsmännen har i flera år toppat de amerikanska soullistorna med sin version av musik som i hemlandet bara släppts på obskyra tolvor i Chicago och i New Jersey och som exporterats till exalterade DJ:s i London, Manchester och resten av Europa. Som i sin tur kopierat dessa bortglömda deep house-pärlor med inhemska artister och sålt tillbaka dem till USA.

Men det är inte speciellt konstigt. Amerikansk musik har alltid byggt på en naiv okunskap om sin egen plats i pophistorien. Allt medan vi sitter på den här sidan Atlanten och analyserar framtiden baserat på inlärda kunskaper om den amerikanska soulmusikens faser och cykler. England tog vara på låtsnickrandet och återupptäckte det tidlösa groovet i mycken sjuttiotalssoul. Men själen fanns fortfarande i USA. Och ingen har någonsin lyckats ta brittisk soul — eller svensk för den delen — på samma allvar som originalet. Av samma skäl som amerikanska nyinspelningar av franska filmsuccéer oftast möts med morranden och tandagnisslan i hängivna cineastkretsar.

Men nu är cirkeln sluten. Samtidigt som amerikansk hip hop, swing beat, new jill swing och house är precis lika bra — om inte bättre — och hälsosam som den alltid varit kan man också börja säga detsamma om en hel del traditionell soul. Jody Watley, 34-årig före detta sångerska i Shalamar, som under några år i mitten av åttiotalet var baserade i London, har släppt sitt fjärde soloalbum som bitvis är ett perfekt exempel på den amerikanska soulens reflexiva nytändning. Tillsammans med parhästen Andre Cymone har hon bland annat anlitat housegurun David Morales, men framför allt har de gjort »Intimacy« till ett album vars första halva är fullkomligt lysande. Inledande »Working on a Groove« har en stevie wondersk munspels-hook och en poppig sha-la-la-la-melodi, andra spåret — med den fantasilösa titeln »When a Man Loves a Woman« — är en långsam rap med Isaac Hayes »Black Moses« i bakhuvudet och »Together« avslutas med en subtilt ad-libande Jody ackompanjerad av ett sprött flöjtsolo.

Andres Lokko

Filed under: Album #05+06, Andres Lokko, Betyg 07, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: