Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5+6] Album: PUFFIN – Carnivore

PUFFIN

Carnivore

A West Side Fabrication/MD We 062

Det är få svenska popband som riktigt vågar ta ut svängarna vid det stora steget från replokal till studio. Eggstone är ett av dessa, vilket säkert kan härledas till att de närmast bor i sin egen studio. Puffin kan liknas vid skånetrion i det att de precis som dem leker sig fram och utforskar studions alla möjligheter. De har kvaliteter som gör att jag i dem ser en inhemsk variant på engelska Boo Radleys. Samma respektlöshet och upptäckarlusta. De bygger hängbroar mellan vers och refräng som är lika löst ihopsvetsade som Sonic Youths motsvarigheter; brutala övergångar som för lyssnaren uppfattas som esoteriska, snudd på obegripliga, slås samman till snillrika helheter. Det är allt från tom waitska trombonsammanbrott till något som popestetiskt sett alltid är rätt; sensibla flöjt — och visselpartier.

Spår som »Culture Club«, »Laugh and Die« och »Elephant Stomp« är popgodis som smälter på tungan och hela »Carnivore« är ännu ett bevis på att svensk indiepop 1993 håller världsklass.

Terry Ericsson

Filed under: Album #05+06, Betyg 07, Terry Ericsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: