PLASTIKMAN
Sheet One
NovaMute/Sonet NOMU22
Bildmässigt innehåller Plastikmans debutalbum — skapat av kanadensaren och skivbolagsägaren Richie Hawtin — några av technorörelsens hittills största ögonblick. Rollfiguren i sig är en miniatyrversion av Disneys Spökplumpen i dataspelspose och musiken framstår som rörlig grafisk minimalism, tredimensionellt projicerad inuti en vit ljudsfär.
Av de verktyg som används för att skapa formerna har det viktigaste sifferbeteckningen 303. Hawtin (mest känd under pseudonymen FUSE) kombinerar atmosfärisk post-acid med sparsamma men oförstörbara technokonstruktioner, och personifierar därmed också sin egen etikett +8. Resultatet innehåller mer än det örat först tycker sig uppfatta. Vad som till en början kan framstå som en platt och händelselös yta avslöjar efter ett tag labyrinter av futuristiska nöjen.
Figurerna på »Sheet One« böjer och vrider sig i alla riktningar i takt med att dess beståndsdelar frekvensmoduleras, fasförskjuts och glider fram och tillbaka på tonskalan. Under »Gak« utför de en drömsk dans kring en kärna av melankoliska toner. »Helikopter« försätter dem i rytmisk extas med sitt intensiva smattrande, medan de i »Koma« graciöst tar sig framåt på en morgonpromenad i cyberrymden.
Sebastian Stebe
Filed under: Album #05+06, Betyg 07, Sebastian Stebe, PLASTIKMAN, Sebastian Stebe
