Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5+6] Album: DAS EFX – Staight Up Sewaside

DAS EFX

Staight Up Sewaside

East West/import

I ett halvår var de hela världens älsklingar. Das EFX historiska debut »Dead Serious« skapade en ny stil som imiterats av i stort sett alla nya grupper sedan dess.

»Hur skulle branschen ha sett ut i dag om vi inte hade kommit?« har de själva undrat. »En massa folk skulle inte hoppa från scener och använda eld i sina videor.«

Efter »Dead Serious« blev det tyst. Knäpptyst. Kanske blev det för mycket med all berömmelse för revolutionärerna från Brooklyns kloaksystem. Numera har de hus på Long Island (New Yorks Saltsjöbaden). Jag vet inte hur mycket tid de tillbringat i studion i år. Kanske har ett visst mått av prestationsångest spelat in, och kanske har de bara omarbetat material som skrevs samma tid som förra plattan. Det låter lite så.

Das EFX håller sig till den rimstil som gjorde dem berömda och prisbelönade. Det är samma attityd, samma look, fast musiken är striktare och mer primitivt uppbyggd. Första singeln »Freakit«, också plattans klart starkaste spår, är ett typiskt exempel på sättningen beatbox-mikrofon-röst som är så utbredd just nu. I övrigt har de inte utvecklat sitt koncept i någon särskild riktning, och det finns inte mycket annat att säga än att både branschvetarna och de hängivna fansen lär bli nöjda.

Men »Straight Up Sewaside« är inget utropstecken i dagsläget. Det hjälps inte hur många gatubrunnar man kryper upp ur när det lanseras nya intressanta stilar varje vecka. Få musikgenrer transformerar sig så flitigt som rapen. I sina senaste intervjuer beklagar sig Skoob och Dray över att dagens nykomlingar låter som dåliga imitationer av Das EFX, men då har de läst på dåligt. Vem bryr sig om tristesser som Wu-Tang Clan när det finns Funky Poets, Masta Ace, Spice I, Souls Of Mischief och Fugees?

Das EFX är kort och gott fortfarande Das EFX, en institution som håller hög kvalitet. Man kan knappast kalla »Straight Up Sewaside« en besvikelse, för den är en hygglig del två av en succé. Men guldäggen ligger nog för tillfället i duons nya initiativ som producenter, managers och talangjägare, precis som idolerna EPMD då det begav sig.

Petra Lindmark

Filed under: Album #05+06, Betyg 06, Petra Lindmark, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: