Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #5+6] Album: A TRIBE CALLED QUEST – Midnight Marauders

A TRIBE CALLED QUEST

Midnight Marauders

Jive/import

Precis som få så kallade »whiggers« (white niggers, alltså töntiga vita som klär sig som homeboys) vet att jackan de har på sig symboliserar en fängelseuniform, lika omedvet-omedvetna är många av dagens yngre tonåringar om vad deras idoler egentligen sysslar med på fritiden. Oavsett om Snoop Doggy Dogg är skyldig till mord eller inte har hans soloplatta redan sålt platinum. Onyx sätter tydligen hela flygplatser i skräck när de turnerar, och i New York vet »alla« att en mer legendarisk rapgrupp fortfarande är kurirer i narkotikabranschen.

Pengar och berömmelse hjälper inte mot allt. Ibland är det för sent. Alla kan ju inte starta sommarläger för barn, som LL Cool J. Men det är tur att några har distans och kan tala till församlingen, som A Tribe Called Quest: »You’re not any less than a man if you don’t pull the trigger… You’re not necessarily a man… if you do.«

»People’s Instinctive Travels and the Paths of Rhythm« (1990) var den första new school-klassikern, inte De La Souls »Three Feet High and Rising«. »Low End Theory« visade vägen för en då relativt ny våg av jazzrap, och produktionsmässigt känns den fortfarande som en av de mest oslagbara hip hop-skivor som gjorts.

På »Midnight Marauders« silar ATCQ bort allt bjäfs, utom en fellinisk xylofonsynt som ligger och klinkar i bakgrunden, och skulle kunna framföra samtliga spår till en enkel trummaskin i vilket gathörn som helst. I stället för uppenbara old school-samplingar bryter de ner musiken och börjar om från grunden med bara beats. Det är så primitivt det kan bli, och man kan inte göra mycket annat än att nicka i takt.

ATCQ berättar alltid små berättelser, och det är inget för endimensionella intellekt. De flesta texter på »Midnight Marauders« är motaktioner mot alla utslitna dogmer.

Ibland blir ATCQ:s framtidsoptimism och sensmoral lite gymnasial, pekpinneaktig, adrenalinfattig och oerotisk.

Men det är befriande odansant. Så är man ute efter en revolutionerande produktion får man söka vidare den här gången.

Petra Lindmark

Filed under: Album #05+06, Betyg 06, Petra Lindmark, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: