Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3] Jag klagar! #3

OM NI TROR att jag skriver om Take That för att jag tycker de är »bra«, inom citationstecken, så har ni fel. Nej, de är bra (eller möjligen dåliga). Annika Flynner är aldrig ironisk. Allt jag skriver är på riktigt; fakta och inte »fakta« om Arsenal, om doften på Decca-skivor eller om frimärken. Det kan därför vara på sin plats att tala om en XX-generation och en XY-generation. Om ni förstår vad jag menar.

Alla i Army of Lovers tycker säkert att Take That är »jättebra«. För dem är inget »heligt«. Men Army of Lovers finns inte. De är inte på riktigt. Jag skulle vilja placera Army of Lovers inom parentes: (Army of Lovers).

På sidorna 0240-0241 i denna tidning publicerar Kjell Häglund resultatet av en opinionsundersökning om The Prodigy i Sveriges gymnasieskolor. I min skola är det Käng-Core som gäller, mina skolkamrater lyssnar på Ebba Grön och Bussiga Klubben.

Jag försökte omsätta min vilja till engagemang på första maj. Jag såg de bästa hjärnorna i min generation skrika »Barsebäck ska väck«, »stoppa USA-imperialismen« och »stoppa borgarna i papperskorgarna«. Jag såg dem applådera Stefan Sundström.

Det var inte det jag menade med att vara arg i Sverige 1993 och den proggskräck jag såg breda ut sig är uppenbarligen befogad. Proggen finns mitt ibland oss och den har kängor på sig. De skrek »vi vill ha sex timmars arbetsdag«, när de aldrig kommer att få något arbete. De kommer att ruttna bort på Ultrahuset i Handen men de såg inte arga ut för det.

Om någon är skyldig så är det Johan Johansson snarare än Staffan Westerberg och Claire Wikholm. Eller skyll på Rocktåget, för att det inte är något alternativ till Loket.

Vi måste alltid komma ihåg att bra saker ser bra ut och låter bra; därefter måste våra förhoppningar om ett alternativ vara formulerat. Därför måste vi lyssna på Jamiroquai.

The Levellers och De Lyckliga Kompisarna är fula och dåliga. Och de är inte på riktigt. För det är allvar nu. It’s No Game.

En fråga: varför har Elisabeth Punzi ingen tröja på sig i stilmagasinet Cafe?

Om jag någonsin kunde sluta tänka på musik och politik så skulle jag hoppas att ni fick en trevlig sommar.


Annika Flynner

Filed under: Annika Flynner, Jag klagar!, POP #03,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: