Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #2] Jag klagar! #2

VÅREN 1993 ÄR DET lättare och rättare än någonsin att vara arg i Sverige. Vad är problemet? Varför höjs inga andra röster än de som säger »Glenn Killing for president« eller »släpp knarket fritt«? Jag ser utsvängda byxor och polisongnostalgi i varenda TV-program och varenda tidning, samtidigt som det bedrivs en intensiv antipolitikkampanj. En proggskräck, som yttrar sig som en rädsla för att bli förpassad till Göteborg 1973, eller något sådant, om man skulle uttrycka en åsikt.

Författaren Alexander Skantze, född 1972, anklagar Sven Wollter för att vi i vår generation inte kan gå ut på gatorna och demonstrera för att det har han förstört. Skantze ljuger. Han var inte där. Alla ljuger. Försök inte sälja mig någon »Absolute Progg«-förpackad historieförfalskning. Ge mig ett alternativ.

(Vad lyssnar Skantze på för musik? »Mozart och Beethoven mest, samt punk, KSMB, Ebba Grön, Sex Pistols till exempel.« Huruvida han tagit skada av detta framgick inte i den intervjun.)

Army of Lovers nya singel heter »Israelism«. Dom är inne på Israel. För övrigt fortsätter dom sin skräckpropaganda om vad som händer kvinnor som inte har korsett. De ljuger också.

Palestinasjal till Alexander Bard och korsettbål, om ni frågar mig.

Varför gör göteborgsrapparna LPC en låt om Rodney King i stället för att sjunga om Ian Wachtmeister, sexturisten eller nöjesprofilen?

Det finns faktiskt en generation som inte har upplevt »progg« och BH-bränning Som står beredda att köpa poptidningar och skivor för sina första veckopengar. Som inte vet vad progg är. Som vet vad arbetslöshet, sänkta studielån och Ny Demokrati är.

Vi har inte råd med attitydproblem.

Vi vill ha musik och politik. Drogromantik, nostalgi, topp 20 och hippie-åsikter är vad vi får.

Vi vill ha hjältar och upplevelser. Ni ger oss Shamen och Army of Lovers.

Och så finns det de som säger att det är modernt med socialt engagerade texter. Jag säger; upp till bevis! Jag ser inget engagemang som är djupare än manchesterspåren.

Måste man vara svart och bo i south central LA för att uttrycka sig? Beror det alltid bara på hur nära botten man själv är? Vänta bara.

Tack för alla brev. Fortsätt att skriva tjejer och skriv bra så kanske jag slipper vara ensam här med alla pojkarna. Jag menar det.

Jag tänkte skriva något om Fredrik Norberg, Brett och Bobbie i Take That och att smink på killar är »här« när som helst, men det fick inte plats.

Respekt.


Annika Flynner

Filed under: Annika Flynner, Jag klagar!, POP #02,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: