Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #4] Album: MICHAEL NYMAN – The Piano

MICHAEL NYMAN

The Piano

Venture/Virgin VE 919

Inte sedan Nino Rota tonsatte Fellini har någon filmmusikkompositör kunnat besvärja både musiklyssnaren och biobesökaren som Michael Nyman.

Hans musik har alltid en bakvänd uppbyggnad som gjord för att förvirra — ändå rycks man med från första taktslaget. Nymans metod är att arbeta utifrån långa kretslopp av ackord, där han med matematisk precision låter friktionen mellan intuitiva taktförskjutningar och synkoper beräkna tonarterna. Sedan bäddar han in melodin djupt i ackordverket, medan framskjutna överstämmor fördunklar ledtemat ytterligare.

Nymans maniskt repetitiva och djupt poetiska harmonimönster har känts närmast symbiotiska med Peter Greenaways filmer, men här låter det faktiskt som om han tyckt det varit skönt att slippa ur den engelske regissörens viktorianskperversa korsett. Detta soundtrack till Jane Campions Cannes-succé »Pianot« är friare i tonen än Greenaway-ljudspåren, med den stora förtjänsten att det både komplicerar och nyanserar vår tidigare audiovisuella bild av Nyman.

Kjell Häglund

Filed under: Album #04, Betyg 08, Kjell Häglund, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: