Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #4] Album: GREG GINN – Getting Even

GREG GINN

Getting Even

Cruz/Border CRZ 029

»I’ve Changed« heter första spåret på Greg Ginns soloplatta, och tyvärr är det sant. Borta är allt det som gjorde hans mest kända band, Black Flag, till en ondskans tjänare av sällan skådat slag, kapabla till illdåd som »Loose Nut«, »Drinking & Driving« och mest noterbart »Now She’s Back«.

Ginn spelar numera gammal, god och deprimerande rock’n’roll. Som Ron och Keith ungefär, fast stökigare och med sämre produktion, och i sorglig avsaknad av en Mick, eller i detta fallet, en Henry.

Helt utan ljuspunkter är dock inte »Getting Even«. »Nightmares« är en verkligt märklig instrumental sak helt utan sång, förutom en serie oartikulerade tjut. Väldigt kul och väldigt annorlunda. Resten av de fjorton spåren är ganska miserabla, med undantag för »Yes Officer« som är lika rolig som en del av Henry Rollins spoken word-skivor. En malande baslinje och så »ja, konstapeln, naturligtvis kan jag luta mig mot bilen, konstapeln, ja, i vanliga fall gillar jag ju inte att karlar kladdar på mig men i ert fall gör jag ett undantag, konstapeln…«.

Ginn kanske inte vill göra rolig punk längre men åt »Yes Officer« skrattade jag i en kvart.

Ulrika D. Andersson

Filed under: Album #04, Betyg 03, Ulrika D. Andersson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: