Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #3] Album: SIMPKINS – Simpkins

SIMPKINS

Simpkins

Sun Spot/Border 001

Simpkins från Göteborg CD-debuterar lika tyst och lågmält som en smygande gepard på Zerengeti-slätten i färd med att anfalla sitt byte. Och om ni ursäktar skulle väl i så fall undertecknad kunna liknas vid en mager antilop.

Tyvärr får nog göteborgarna gå hungriga ett tag till för det finns ingenting som riktigt fångar mitt intresse i deras lätt neoflummiga musik. Tanken att anlita psychmaestro Jörgen Cremonese från Whipped Cream som producent var säkert god, men det verkar mest som om de blivit bedövade av den rökelse Jörgens uppdragsgivare Di Leva spritt ut i Music-A-Matic-studion tidigare i år. Simpkins låter i bästa fall som Whipped Cream när de är som mest tråkiga och symfonirockpompösa, och de har varken den rätta pop- eller psychkänslan. Till råga på allt har de en gitarrist som vrickar med fingrarna ungefär lika motbjudande som Gene Simmons fladdrar med sin tunga. Närmare Carlos Santana än Johnny Marr, närmare Rekyl än Brainpool. Och den magra antilopen flyr undan.

Terry Ericsson

Annonser

Filed under: Album #03, Betyg 04, Terry Ericsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: