PAUL MCCARTNEY
Off the Ground
Parlophone/EMI 780362
Så det här skulle alltså vara McCartneys »rockigaste« på många år, enligt förhandsryktet. Nå, jag förstår tanken: bara livetagningar med ett litet band i studion, och istället för att pussla med pålägg har »Macca« valt ut de bästa tagningarna. Som man gjorde förr.
Synd att han inte gjorde som nyborne Mick Jagger i stället och ägnade sig åt ljudet och attityden, för »Off the Ground« har i det närmaste hämtat ljudet från husbandet i »Godmorgon Sverige« och attityden från Bertil Perrolf.
Som på alla McCartney-album finns här ganska många bra sånger. Ovanligt många med bra texter, dessutom. Och de numera obligatoriska McCartney/McManus-spåren vill man höra fler gånger (ett samlingsalbum med Pauls Costello-låtar, snart?). Men den förvånansvärt lågbudgeterade produktionen har gröpt ur all låtsubstans, och skälet till att McCartney valt att fortsätta spela med detta torftiga turnéband måste vara att de gör att han ser yngst ut på gruppbilderna.
Kjell Häglund
Filed under: Album #02, Betyg 04, Kjell Häglund, Kjell Häglund, PAUL MCCARTNEY
