MÅRTEN JANSSON & PALATSORKESTERN
Den siste dåren
EMI 475041
Någon borde kalla till krismöte på EMI i Solna. Bolaget har aldrig haft en starkare ställning på den svenska marknaden än nu — och sannolikt aldrig varit sämre på att plocka upp svenska poptalanger. Sedan fullträffen med Jakob Hellman har kvaliteten på de nya pophoppen varit erbarmlig (Docenterna och Toni Holgersson naturligtvis oräknade. För att få in dem krävdes knappast någon talang. Bara en tjock plånbok).
Mårten Jansson är det senaste exemplet. En blandning av sämsta sortens ordlekande och sämsta sortens »självutlämnande«, totalt opersonliga hobbypoesi, framfört med en sångröst som handskas med orden som om han är livrädd att de ska få smutsfläckar på sig. Eller om ni så vill: David Shutrick möter Magnus Johansson möter Pontus Holmgren i en halvtaskig kopia.
Kanske inte riktigt vad världen behöver just nu.
Martin Jönsson
Filed under: Album #02, Betyg 01, Martin Jönsson, Martin Jönsson, MÅRTEN JANSSON, MÅRTEN JANSSON & PALATSORKESTERN, PALATSORKESTERN
