Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #1] Album: DINOSAUR JR – Where You Been

DINOSAUR JR

Where You Been

blanco y negro/Warner BYN 28

Egentligen är R.E.M. ett udda amerikanskt band. Deras brinnande förespråkande av allt ifrån världshälsofrågor till bevarandet av Sydamerikas regnskogar är väldigt oamerikanskt.

Åtminstone verkar det så när man ser ung amerikansk film, läser amerikansk litteratur och, framför allt, när man lyssnar på amerikansk rockmusik.

Och att R.E.M:s enorma framgångar grundlades bland det stora landets collegestudenter är ännu märkligare.

Till skillnad från R.E.M. representerar Dinosaur Jr:s sångare och låtskrivare J. Mascis det USA som vi lärt känna genom det samtida kulturutbudet, ett medelklassmecka med oändliga rader av identiska villor med identiska gräsmattor och identiska utegrillar.

Deras värld framstår — i alla fall genom betraktarens ögon — som en stor axelryckning. Och givetvis återspeglas det i musiken som strömmar ur de tomma garagen i dessa idealförorter.

Musiken är fullkomligt fri från allt som liknar politiskt och ekologiskt engagemang. Eller vilka ismer som råkar vara hetast för tillfället.

Det är musik vars styrka nästan uteslutande bygger på nonchalans. J. Mascis hjärna rör sig i en mycket liten värld och den påminner inte så lite om ungdomarna i »Vid flodens strand«, där livets mening är att titta på TV och att prata med polarna om vad man såg på TV i går. Ibland kan man ju även titta på TV tillsammans och kanske dricka några öl. Eller spela popmusik.

Huvudsaken är att man rycker på axlarna åt det och inte blir alltför engagerad. Popmusik spelar man bara för att det är häftigt, för att imponera på polarna.

Men även om J. Mascis fortfarande försöker leva efter den devisen är »Where You Been«, Dinosaurs Jr:s femte album och det andra på ett multinationellt bolag, alltför själfyllt för att ens hans närmaste vänner ska gå på att han inte bryr sig.

»Get Me«, som redan finns ute som singel, är en nästan sex minuter lång ballad med Mascis nonchalanta röst och lika nonchalanta gitarrspel i förgrunden. Och melodin är fantastisk. Precis som på de övriga nio spåren på »Where You Been«.

Dinosaur Jr har en förmåga att alltid låta som om det är första gången de över huvudtaget spelar tillsammans. Mascis sång är alltid lika vek och man vet aldrig åt vilket håll den ska ta melodin. Men i sista sekunden väljer den ändå alltid rätt väg. Vilket är en av många beröringspunkter Dinosaur Jr har med Neil Young.

För är det någon artist man ska nämna i samma andetag som Dinosaur Jr är det just Neil. Och precis som Neil i sina bästa stunder låter Dinosaur Jr:s låtar som om de skriver sig själva medan de spelas in.

Albumets titel talar för sig själv. Ingenting är egentligen nytt. I Mascis värld är allt sig likt sedan 1991 års »Green Mind«. Möjligen är antalet gitarrsolon fler, de är i alla fall avsevärt mycket längre. Möjligen är låtarna ännu bättre och möjligen är det här redan en av 1993 års bästa skivor.

Andres Lokko

FOTNOT: Skivan släpps den 22 januari.

Filed under: Album #01, Andres Lokko, Betyg 09, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: