Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #23] Album: ROYAL TRUX – Sweet 16

ROYAL TRUX

Sweet 16

Virgin

Jag är inte av den åsikten att band automatiskt blir sämre om de går från ett litet oberoende skivbolag till ett större, men Royal Trux är ett typexempel på en sådan förändring. 1995 lämnade de relativt lilla Drag City för jätten Virgin och släppte »Thank You«, sitt dittills tråkigaste album.

Jag hoppades på en utveckling av Royal Trux läskiga domedags-rock’n’roll — att Virgins förmodade extra dollar lett Neil Hagerty och Jennifer Herrema (som är Royal Trux) till än mer oljud och än mer experimentlusta. I stället möttes jag av en jämförelsevis polerad och strukturerad platta som saknade det mesta av föregångarnas intensitet, attityd och innovation. Och inte rockade den heller, borta var den fusion av Rolling Stones och en tågkollision i slow-motion som präglat deras tre första utgåvor.

Musiken kändes kall och beräknande där dess föregångare bränt och fascinerat. Neil spelade nu stora rockriff där han tidigare fått sin gitarr att vara överallt på en gång. Jennifers röst lät ibland som en ansträngd parodi.

»Sweet 16« är en ännu större besvikelse. Allt som gjorde Royal Trux till ett häftigt rock’n’rollband är borta. Tendenserna från »Thank You« har fullföljts. Ihålig låt följer på ihålig låt. Fortsätter man jämförelsen med Rolling Stones så är »Sweet 16« Royal Trux »Emotional Rescue«.

Johan Jacobsson

Filed under: Album #23, Betyg 03, Johan Jacobsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: