Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #23] Album: GUS GUS – Polydistortion

GUS GUS

Polydistortion

4AD/MNW ILR

I Gus Gus värld är hamnkvarteren skumma och neonen pulserande, och bilar som du aldrig kommer att ha råd med glider hela tiden förbi. »Polydistortion« är cool, filmisk musik.

Gus Gus är ett isländskt konstnärskollektiv med nio medlemmar. Men precis som Björk hävdar de envist sin rätt att göra musik utifrån sin egen tid och sin egen verklighet, och den har inte speciellt mycket att göra med vare sig Snorre Sturlasson eller gejsrar. Snarare framträder bilden av ett Reykjavik som lika snabbt som Stockholm sonderar in musikaliska trender.

Gus Gus har redan tagits i famn av engelska bolaget 4AD och skapat ett nyvaket tumult bland branschmänniskor världen över.

Fullt förståeligt, eftersom det finns en hel del bra musik på »Polydistortion«. Marimba-jazz, acid scratch och deckartechno bland annat.

Det börjar riktigt bra med den tungt släpande »Gun« där sångaren Magnus Jönsson — gissar jag — brottas med vilt krängande rytmer som hotar att välta hela skivan. I »Believe« är kombinationen av Daniel Áugústs mjuka skönsång och Herr Legowitz hämningslösa scratchande perfekt. Herr Legowitz häller sand i skivspelaren och framställer sina skruvade rytmer under vattnet i badkaret. »Polyesterday« är en läcker poplåt och på »Cold Breath ’79« sjunger Hafdis Huld alldeles hjärtskärande.

Men efter ett tag undrar jag varför inte ett vildvuxet isländskt konstnärskollektiv låter mer vildvuxet? Hur bra »Polydistortion« än är så finns det uppenbarligen mycket mer krut i det här bandet än vad som hörs.

Gus Gus bildades våren 1995 när filmarna Stéfan Árni och Siggi Kjartansson skulle spela in en kortfilm om Reykjaviks undre värld och upptäckte att deras skådespelare kunde mycket mer än bara agera.

Daniel Áugúst har sjungit musikaler på isländska nationalteatern och dubbat tecknad film till isländska. Magnus Jönsson är sångare, före detta drag queen och har spelat in en B-vikingafilm i Hollywood. Hafdis Huld är dansare, söndagsskolelärare och har sjungit med hårdrockarna Shark Remover. Bland annat. Tillsammans med några andra extremistbegåvningar slog de sig samman med ambienthouse-duon T-World och bildade Gus Gus.

Efter den spännande första halvan börjar »Polydistortion« tunnas ut. Hafdis Huld sjunger som en förandligad Julee Cruise och avslutande »Polybackwards« är konstiga ljud som till sist försvinner ut i ett svart hål.

Men då har bandet redan lämnat atmosfären och börjat gå i omloppsbana runt jorden.

Magnus Säll

Filed under: Album #23, Betyg 05, Magnus Säll, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: