Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #23] Album: R.L. BURNSIDE – Mr. Wizard

R.L. BURNSIDE

Mr. Wizard

Fat Possum/Border

Kanske var vi ändå inte tillräckligt många som köpte Burnsides förra platta. Kanske räckte inte intäkterna riktigt till att bygga upp det nerbrunna huset. Mindre än ett år efter »A Ass Pocket of Whiskey«, ett cyklondrivet möte med Jon Spencer och hans maniska bluesorkester, kommer en uppföljare som verkligen luktar »låt oss smida medan järnet är varmt«. Ett hopkok av inspelningar från en dryg tvåårsperiod och med ännu en långsökt, sexuellt kittlande och lätt rasistisk Derek Hess-bild på omslaget. Var det någon som sa spekulation?

Problemet är bara att »Mr. Wizard« är en ännu bättre platta än »Ass Pocket«, trots alla intryck av att vara ett hafsjobb. Dessutom en bättre representation av vad Burnside egentligen står för: pardonlös, transframkallande North Mississippi-blues, stinn av referenser till svunna tider, men också ett bevis för att bluesen, medan röken stiger ur de överhettade förstärkarna, vägrar att lägga sig ner och dö.

Här finns ett spår inspelat i vännen och musikern Junior Kimbroughs »juke joint« och en högelektrisk instrumentalhyllning till Burnsides mentor, Mississippi Fred McDowell, inspelad i en bilverkstad i Oxford, Mississippi. Plattan inleds och avslutas med majestätiska, lika elektriskt sprakande solonummer. Öppningsspåret »Over the Hill« är en malande, hypnotisk sak som ensam motiverar ett inköp av plattan. Spela det högt och känn de sliriga slide-tonerna gå genom hjärna och hjärta, som mörka missiler från en annan tid och en annan värld. Här finns dessutom fyra överblivna spår från Spencer-inspelningen för ett år sedan. Bland annat en alternativ, faktiskt överlägsen version av »Snake Drive« och en liderlig, totalt kaotisk tillbedjan av »Alice Mae«, minst lika bra som något annat på den förra plattan. Texten är omöjlig att uppfatta, men budskapet går fram ändå. Helt klart är att Alice Mae tar väl hand om Mr Burnside, på alla sätt och vis.

Bluesexperten Robert Palmer, som äger bolaget Fat Possum, har en gång kallat Burnsides musik »chaos-on-wheels« och konstaterat att han är typen som gladeligen skulle hojta att elden är lös i en fullsatt biograf, bara för att se vad som hände. Musiken han gör är inte i sig originell, det är uråldriga riff och textfragment han arbetar med. Men det är andra saker än nytänkande som styr den här skutan. Kaos och vildögd inlevelse, erotisk elektricitet och ett envetet hamrande på få ackord över snart hundraåriga sångskelett är vad som driver hans musik framåt. Ta den till er om ni vågar.

Lennart Persson

Filed under: Album #23, Betyg 08, Lennart Persson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: