Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #25] Album: DIVERSE ARTISTER – I Love Source Lab 3

DIVERSE ARTISTER

I Love Source Lab 3

Source/Virgin

Skivaffären Rough Trade på Rue de la Roquette, ett par hundra meter från Place de la Bastille. Det är december 1996 och affärsinnehavaren Jérôme Mestre (tillika boss på etiketten Artefact och drum’n’bass-kompositör under namnet Extra Lucid) spelar korta segment av tolvor som just packats upp. Han skjuter stiftet fram och tillbaka på vinylen och rynkar sina buskiga ögonbryn när det inte dunkar tillräckligt. Julnumren av de engelska dansmusiktidningarna ligger på disken. Jérôme har redan läst deras årsbästalistor. När hans kompisar — som gör dansmusik under namn som Chris The French Kiss, Motorbass, Ollano och Zend Avesta — kommer förbi blir diskussionen smått absurd.

»Nicolas, du är fyra på singellistan i Jockey Slut och nia i Mixmag.«

»Hmm… (fortsätter bläddra i en skivback)… har du fått in nya Faze Action?«

»Såg du att Guy-Michel blev sexa i Muzik?«

»Mmm… jag låg tvåa. Vet du vad klockan är?«

Ett halvår senare har den franska dansmusiken vuxit till så mäktiga proportioner att journalister på andra sidan kanalen lika gärna kunde ersätta ordet »b-boy« med »bastille boy«. Etienne De Crécy, I:Cube och Dimitri From Paris dominerar dansgolv över hela Europa. Daft Punk är större än Jesus.

Läget för franska dansproducenter kunde inte vara bättre. Skivbolaget Source har uppnått allt de ville när de gav ut sin första »Source Lab«-samling för två år sedan. Därför är »Source Lab 3« den sista i serien. Bolaget koncentrerar sig i stället på att ge ut ett album med sina spjutspetsar Air.

Stämningen på denna dubbel-CD är mer uppsluppen än på föregångarna. Många av de 23 låtarna är så flippade och konstiga att DJ:s vana vid Motorbass taktfasta disco bara kommer att klia sig i huvudet. Magic Malek är till exempel en liten man med tvärflöjt som spelar en trevlig melodi kompad av gitarr och cello. Där finns inte en trummaskin så långt örat når. Ännu märkligare låter den franske moogpionjären Jean-Jacques Perrey, Télé Pop Musiks långsamma, skrovliga baklänges-beats och Marc Collin (till vardags Ollano) som under namnet Les Pétroleuses gör en svulstig, nästan gothrockig syntsymfoni.

Det stilrena housedunket från Maisons Laffitte, ODC och DJ Grégory är det enda som inte är värt att slå volter till. Annars pendlar musiken mellan fantastisk partyammunition och knepiga saker att lyssna på i hörlurar mitt i natten. »ABCD Mental« av Taka Djahma hör till den senare kategorin. Gruppen består av den japanske 18-åringen Taka Aki och hans pappa Djahma som bor tillsammans i en lägenhet i Paris och gör psykotiska tolkningar av Detroit-techno. När de inleder sin låt med en snubblande, närmast defekt rytm av andetag känns det som om man fått grus i öronen.

Arnaud Rebotini, även känd som Zend Avesta, medverkar på tre spår och imponerar mest när han tillsammans med Ivan Smaggje bildar duon Black Strobe. Deras »Paris Acid City« är inte bara en hård låttitel utan slimmad, kolsvart techno. Sju minuters storstadspoesi.

Allra skönast är Air och Jean-Jacques Perreys samarbete »Cosmic Bird«. Nicolas Godin och Jean-Benoit Dunckel har velat jobba med honom ända sedan de sträcklyssnade på »Spotlight on the Kaleidoscopic Vibrations«, »Indigo« (som Beastie Boys Mike D hyllade i senaste numret av Grand Royal) och Perreys andra syntsymfoniska sjuttiotalsalbum. 68-åringen är annars mest känd för låten »E.V.A.« som samplats av både DJ Premier och House Of Pain. Han har även skrivit musik för olika Disney-produktioner. Här spelar han en smittsam melodislinga som påminner om den gamla discohiten »Popcorn«. Omgiven av Airs varma raketsyntar, sagolika harpor och försiktiga trummor låter det lika klassiskt och vackert som om Ralf Hütter komponerat musik för barn att bygga sandslott till.

»Cosmic Bird« är Airs fjärde triumf efter tolvorna »Modulor Mix«, »Casanova 70« och »Le Soleil (Est Près de Moi)«. Nu finputsar de sitt debutalbum i en stökig hemmastudio. Om du promenerar i Monmartre någon gång i sommar och hör toner från ett öppet fönster kanske du står utanför Nicolas Godins lägenhet på Rue Burq. Blunda och lyssna.

Fredrik Strage

Filed under: Album #25, Betyg 08, Fredrik Strage, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: