Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #25] Album: CORDUROY – The New You!

CORDUROY

The New You!

Big Cat/V2

Av alla slappa skivrecensioner man läst tog nog Expressens sågning av Corduroys nya album priset — inte minst som halva recensionen skällde på att gruppnamnet stavats fel i pressreleasen, för att sedan själv totalt missuppfatta gruppens namn (den fullständigt rättstavade engelska benämningen på manchestertyg).

Men framför allt: av alla band som fortfarande är hårt eller löst knutna till acid jazzen är det knappast något som i dag förtjänar den kopplingen mindre än Corduroy.

Visst är kvartetten stenhårt stilmedveten i sin uppdaterade modstradition, och därför en jättelätt måltavla för slappa recensenter som tycker det fortfarande är relevant att hävda hur passé acid jazz är, men för att göra det krävs en osannolikt grov musikalisk missbedömning.

Faktum är att Corduroy är musikaliskt intressantare än både Ocean Colour Scene och senare års Paul Weller — helt enkelt därför att de svänger tuffare och skriver låtar som är större, skojigare, snyggare och smartare.

Hör hur den progressiva melodin i »Evolver« bökar sig fram genom de täta arrangemangen av tempokastade blåsfragment, distriffande hammond- och gitarrackord och breda körer, eller hur Mike Posts gamla »Rockford Files«-moog finner sig tillrätta i »Fisherman’s Wharf« på ett sätt som inte stannar i 1975, utan placerar 1975 i ett evigt jazzigt nu.

Hör hur de psykedeliska brytningarna mellan stråkar och gitarrer i »The Joker Is Wild« växlar mellan att låta som indisk filmmusik och amerikansk soundtrackfunk; hur ilskan i »Supercrime« går ut över att allt — hi-fi-utrustningar, strumpor, vinylplattor, moderna relationer — är predestinerat att gå sönder inom överskådlig tid så att man måste skaffa nytt.

Hör Todd Rundgren-kvaliteterna i både samhällskritik och popkänsla i »Designosaur«. Och hör, framför allt, den gudomliga amerikanska harmoniken i »Season of the Rich«, »The New You« och »The Hand That Rocks the Cradle«, som mixar pianobaserad powerpop med »Hill Street Blues« och slår Ben Folds på hans egen hemmaplan.

Få engelska band i dag ger så mycket valuta för pengarna, så många sköna infall per krona, som Corduroy.

Kjell Häglund

Filed under: Album #25, Betyg 07, Kjell Häglund, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: