Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #15] Album: SUGGS – The Lone Ranger

SUGGS

The Lone Ranger

Warner

Det var bara några år sedan Edwyn Collins ägnade eftermiddagarna åt att hjälpa sin alkoholiserade pappa hem från jobbet på Glasgows universitet, och Suggs inte kunde hitta på något bättre än att vara manager åt The Farm.

Men i år, i Oasis och Blurs bakvatten, har alla dessa gamla brittiska pophjältar fått förnyat tillträde till topplistan: förutom Suggs och Edwyn tänker jag till exempel på Paul Weller, Nick Heyward och Ian Broudie.

»The Lone Ranger« hämtar upp oss vid Camden Towns norra tunnelbaneuppgång, och rör sig på gatunivå skivan ut. När Suggs tolkar »I’m Only Sleeping« och Simon & Garfunkels »Cecilia« hamnar han inte vid UB40:s tropiska swimmingpool, utan på puben, med rinnande paraply. Här finns helt enkelt en (socio)logisk linje mellan original och covers som på ett förträffligt sätt förankrar Suggs solodebut både geografiskt och i tiden; en linje som går rakt genom det nyskrivna materialet också. Det är Beatles VS Bluebeat; som om Madness behållit ska-elementet även efter utvecklingen mot klassisk pop.

Music Hall-influenserna är nedtonade och den franska filmmusiken uppskruvad. I kompet finns Sly & Robbie och Jah Wobble; Madness-ankaret Mike Barsons piano och arrangemang borgar för en neonblänkande ljudbild nära tidiga Costello & Attractions.

Kanske inte tillräckligt rå för alla parties, men ett måste på gårdsfesten.

Kjell Häglund

Filed under: Album #15, Betyg 06, Kjell Häglund, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: