Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #15] Album: CREDIT TO THE NATION – Always Wanted Me to Grow

CREDIT TO THE NATION

Always Wanted Me to Grow

One Little Indian/Virgin

Det är inte lätt att försöka sitta på två stolar samtidigt. Credit To The Nations frontfigur MC Fusion, eller Matty Hanson, som han egentligen heter, är en man som i allra högsta grad fått erfara detta. På debutalbumet »Take Dis« från i fjol samplade man olyckligt nog »Smells Like Teen Spirit«, något som MC Fusion fått höra allt sedan dess. »Vi samplade Public Enemy också« påpekar han, »men det var det ingen som kommenterade«.

»Take Dis« var ett hopkok på hip hop, lite ragga, en smula rock och en försvarlig dos pop, allt kryddat med politiska rhymes om hur det är att vara ung i nittiotalets Storbritannien.

Texterna var spetsfundiga, bitska och sällsamt träffsäkra. Musikaliskt var det inte fullt lika lyckat. Försöket att smälta samman alla dessa ingredienser resulterade i något som lite elakt kan beskrivas som leksaks-hip hop eller snarare musik för folk som egentligen tycker att hip hop är »jobbigt«.

Nu är det alltså dags för uppföljaren men det är inte mycket som har förändrats.

MC Fusion levererar onekligen välformulerade rim, men tyvärr förlorar de all tyngd och trovärdighet när de inramas av tramsiga raggarytmer, billiga syntljud och fantasilösa beats utan stuns.

Det är bara att beklaga, för MC Fusion har verkligen något viktigt att säga oss.

Rent principiellt har jag ingenting emot korsbefruktningar mellan pop och hip hop, Definition Of Sound charmade sig högt upp på listorna med sin färgsprakande »Wear Your Love Like Heaven« i början av nittiotalet, och i deras fall fungerade det alldeles utmärkt, men så hade de också glimten i ögat och distans, både till sig själva och genren.

Credit To The Nation anser sig vara ett seriöst hip hop-band och därmed är det också som ett sådant de ska bedömas, men det är tveksamt om hip hop-kidsen kommer att tilltalas av det här. Tanken är väl att det här ska finnas lite för alla, det skulle i så fall förklara de osmakliga gitarrerna i »Jon & Craig« och bjällerklangen i »Black«.

Det är inte lätt att sitta på två stolar samtidigt, och »Always Wanted Me to Grow« är ännu ett exempel på att det inte nödvändigtvis blir »spännande« bara för att man försöker baka in så många musikstilar som möjligt på en och samma skiva, ja rent utav i samma låt, och mycket riktigt fungerar Credit To The Nation bäst när de lägger ragga-ambitionerna på hyllan, som i »Make Me Wonder« där MC Fusion till ett enkelt beat, ackompanjerad av ett snyggt blås, resignerat rappar om sin förundran inför omvärlden.

Ljuspunkterna är alldeles för få och lyser alldeles för svagt, och när sista låten »Black & Loud« tonat ut, längtar jag efter att få höra ett hip hop-band som lyckas kombinera politiskt medvetande med oantastlig produktion.

Hanna Åberg

Filed under: Album #15, Betyg 04, Hanna Åberg, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: