Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #14] Album: SONIC YOUTH – Washing Machine

SONIC YOUTH

Washing Machine

Geffen/MCA

»Romance is a ticket to paradise.«

Det är sjätte spåret på »Washing Machine«. Redan innan jag nått dit har Sonic Youth hunnit visa att katastrofalbumet »Experimental Jet Set, Trash and No Star« bara var en olycklig parentes i deras långa historia. På sjätte spåret, »Trouble Girl«, överraskar de på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. På »Trouble Girl« gör Sonic Youth sin helt igenom egna version av sextiotalets flickpop. Kim Gordons sång antar samma tårdrypande, vemodiga skepnad som fanns hos Shangri-La’s Mary Weiss, och hennes sätt att prata sig igenom vissa partier känns igen från otaliga flickpopklassiker.

»…then one day I met a guy
he stole my heart, no alibi
he said: romance is a ticket to paradise
mama, I’m not too young to try
we kissed, we hugged
we were close
very, very close…«

Fantastisk flickpopsnaivitet. Fantastisk låt.

Det andra nyckelspåret på LP:n är avslutande »The Diamond Sea«, som på sitt sätt faktiskt kan ses som en sammanfattning av hela Sonic Youths karriär. Ett bokslut. Över 19,36 minuter. För här visar de upp hela sitt register och lite till. Budskapet är: slå oss på fingrarna om ni kan. Försök överträffa det härom ni kan.

Det refereras till eget material, såväl gammalt som låtar på »Washing Machine«. Det finns små nickar till The Fall och Neil Young. Det finns droonade gitarrpartier som inte liknar någonting annat. Det finns ett atonalt avslutningsfyrverkeri. De klipper ihop de olika avsnitten mästerligt. Det är både euforiskt vackert och på gränsen till vad man klarar när de går loss i sitt konstrocks-experimenterande. Fängslande, är det ord som bäst beskriver »The Diamond Sea«.

Jag spolar tillbaka min förhandskassett till spår nummer sex och drunknar i öppningsradernas »If you want me now, I will be the one…«. Jag letar fram min Red Bird-box och spelar Shangri-Las-låtar. Särskilt »Give Us Your Blessings« och »I Can Never Go Home Anymore«. Det är så här riktigt bra musik ska fungera, som injektion och katalysator till att gå vidare — både framåt och bakåt.

»Trouble Girl« är den bästa låt Sonic Youth någonsin skrivit.

Terry Ericsson

Filed under: Album #14, Betyg 07, Terry Ericsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: