Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #14] Album: RAEKWON – Only Built 4 Cuban Linx

RAEKWON

Only Built 4 Cuban Linx

Loud/BMG

Efter att ha följt Wu-Tang Clans öden och äventyr i några år har man nästan glömt bort att hip hop en gång var avsett att dansas till. De mörka stämningar som klanens främste producent, The RZA, bygger upp kring sina MC:s må vara fonky och, på sätt och vis, dansanta. Men bara om man rycker dem ur sitt sammanhang.

När David Bowie och Scott Walker lyssnar på Nine Inch Nails för att få inspiration och för att visa att de minsann fortfarande har koll på vad som är nyskapande 1995 är de, förstås, ute och cyklar. Om Nine Inch Nails appelerar till femtioåriga män som Bowie och Walker så har de misslyckats. De för bara vidare en tradition som ända sedan femtiotalet har kallats nyskapande. De pysslar bara med något slags burroughsk retro-futurism. Åtminstone tycker man det om man någon gång har gett sig in i The Wu-Tang Clans bisarra värld.

För Raekwon och producenten The RZA spelar i en högre division — långt över huvudet på Nine Inch Nails. Och den enda som för ögonblicket befinner sig i närheten Wu-Tangs rim- och beatstuga är Tricky.

»Only Built 4 Cuban Linx« låter som allt Wu-Tang gjort tidigare och samtidigt som ingenting annat.

Det är bara The RZA som kan lyfta de största stråkarrangemangen från Barry Whites hits och Gladys Knight & The Pips sköraste Jim Weatherly-tolkningar och få dem att låta som något John Woo skulle lagt över de mest brutala scenerna till någon av sina kung fu-filmer.

När äldre vita män vill leka med Trent Reznor önskar sig amerikanska rappare ett samarbete med Wu-Tang Clan i julkapp.

Cypress Hill är bara de senaste i en lång rad som ställt sig i kö utanför 36 Chambers — Wu-Tangs studio på Staten Island i New York — för att The RZA ska bädda in deras rim i taggtrådsförsedda skräckfilmssymfonier.

Och med Raekwon vid mikrofonen, assisterad av NAS, Method Man och framför allt Tony Starks AKA Ghost Face Killer, som med största säkerhet kommer att släppa nästa stora bomb från Wu-Tang-stallet, har The RZA än en gång fått hela huset att rocka.

Längre in i kamrarna på Wu-Tangs Staten Island än så här lär vi inte kunna komma. Fast det trodde jag efter Method Mans »Tical« och Old Dirty Bastards »Return to the 36 Chambers« också. Och jag hade fel.

Historien om Wu-Tang Clan har ju knappt börjat.

Andres Lokko

Filed under: Album #14, Andres Lokko, Betyg 08, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: