Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Amerikanska Musikklubben Del IV: Jazz

LÅT OSS BÖRJA MED MC5:s liveklassiker »Kick Out the Jams«. Och NRBQ:s debut-LP. En utmärkt start för en genomgång av jazzens femtio mest oumbärliga skivor. Skrammelrock, slyngelpop och… jazz? Se det så här: Vår introduktion till jazzmusiken tog just den vägen, via rockens utmarker. Vissa gånger genade vi över fältet via Big Joe Turner, tog vänster i korsningen B.B. King-Ray Charles och fortsatte till Louis Jordan och T-Bone Walker. Men det var rockens sökare som guidade oss.

Längre fram steg Guru och DJ Premier, A Tribe Called Quest och en hel hip hop-posse inpå scenen. Med samma nyfikna hållning gentemot jazzen, samma hunger efter själ och elegans.

Jazzen kom smygande på ett ganska försåtligt sätt, via till exempel »Rocket Number Nine« med NRBQ och »Starship« med MC5 — två låtar skrivna av den mytomspunne bandledaren Sun Ra. Jazzen blev som ett tvärdrag en solig aprildag, med balkongdörren på full gavel. Luft och frihet.

Det finns så oändligt mycket i jazzen, det är väl det. Så mycket skratt, så mycket attityd. Så mycket intimitet, så mycket vild energi. Så många tankar, så många känslor. Så mycket liv, så många livsöden. Och alla musikerna berättar just om sina liv, på ett sätt som ingen annan kan. Jazzen är oberäknelig, den går sina egna vägar. Och det är bara att följa med. Eller åtminstone försöka. Och tar man vägen via rockmusiken slipper man också en del av den intellektuella barlast som ibland tenderar att tynga jazzmusikens traditionella förespråkare.

Jazz är svårt, tycker många. Med all rätt. När bandledaren Cab Calloway, som hade sin storhetstid på trettiotalet, mötte den nya tidens toner, ett decennium och ett världskrig senare, rynkade han på näsan och pekade på den då unge, lovande trumpetaren »Dizzy« Gillespie och sa: »I don’t want you playing that Chinese music in my band.«

Gillespie var en sökare. Precis som John Coltrane, Charles Mingus och Thelonious Monk; några av våra favoritmusiker. De tillbringade sina liv på scenen med att vara direkta, med att söka kommunikation. Vi inbillar oss att just det gör jazzmusikern mindre benägen att acceptera genvägar, kompromisser och meningslösheter. Och eftersom förändring är den enda konstanten i hans musik gör det honom dessutom envisare och mer nyfiken än andra musiker.

Det är det sökandet som förbinder den bästa rockmusiken med den bästa jazzmusiken. Den gör Velvet Undergrounds monumentala »Sister Ray« till nästkusin med tyske avantgardisten Peter Brötzmanns magnum opus »Machine Gun«, som ni hittar lite längre fram i den här artikeln.

Miles Davis, alltid en sanningssägare, sammanfattade jazzmusikens drivkrafter på sitt vanliga nonsensbefriade sätt: »Man kan inte lära in dem, man kan inte köpa dem. Man har dem eller så har man dem inte. Och ingen kritiker kan klä dem i ord. Allt finns i musiken och den talar för sig själv.«

Trots det vill vi dela med oss av våra favoritplattor — 50 stycken som vi inte kan leva utan. Det finns inga övergripande pedagogiska mål, inga krav på fullständighet. I slutändan, när alla trådar knutits ihop, känns det ändå som om urvalet ger en hyfsad bild av de platser jazzen har varit på. Men se det som en introduktion, inte som en definitiv historiebeskrivning.

Men var är Billie Holiday? Var är Mose Allison? Var är sångaren Chet Baker? De finns givetvis i våra medvetanden och i våra personliga samlingar. Men historien om jazzens främsta vokalister har vi sparat till ett senare tillfälle.

Tack till Gert-Olle Göransson.

Album:

1-10 (COLEMAN HAWKINS – A Retrospective 1929-1963 / COUNT BASIE – The Original American Decca Recordings / DUKE ELLINGTON – The Blanton-Webster Years / LESTER YOUNG TRIO – Lester Young Trio / CHARLIE PARKER – In a Soulful Mood / STAN GETZ – The Roost Quartets / BUD POWELL TRIO – The Bud Powell Trio Plays / CLIFFORD BROWN – Jazz Immortal / LENNIE TRISTANO – Lennie Tristano / SERGE CHALOFF – Blue Serge)

11-20 (THELONIOUS MONK – Brilliant Corners / SONNY ROLLINS – Saxophone Colossus / SUN RA – Supersonic Jazz / ART BLAKEY – Art Blakey’s Jazz Messengers With Thelonious Monk / CANNONBALL ADDERLEY – Somethin’ Else / DAVE BRUBECK QUARTET – Time Out / ORNETTE COLEMAN – The Shape of Jazz to Come / JOHN COLTRANE – Giant Steps / MILES DAVIS – Kind of Blue / CHARLES MINGUS – Mingus Ah Um)

21-30 (THELONIOUS MONK – Thelonious Alone in San Francisco / TINA BROOKS – True Blue / ORNETTE COLEMAN – Free Jazz / KID SHEIK COLA – Kid Sheik Cola With Charlie Love & His Cado Jazz Band / ART PEPPER – Smack Up / CECIL TAYLOR – The World of Cecil Taylor / BOBBY TIMMONS – This Here Is Bobby Timmons / BILL EVANS – Waltz For Debby / DEXTER GORDON – Doin’ Alright / OLIVER NELSON – The Blues and the Abstrruth)

31-40 (IKE QUEBEC – Blue and Sentimental / KENNY BURRELL – Midnight Blue / DONALD BYRD – A New Perspective / ERIC DOLPHY – Out to Lunch / GIL EVANS – The Individualism of Gil Evans / CHARLES MINGUS – The Black Saint and the Sinner Lady / LEE MORGAN – The Sidewinder / ALBERT AYLER – Spiritual Unity / JOHN COLTRANE – A Love Supreme / LARS GULLIN – Portrait of My Pals)

41-50 (MILES DAVIS – E.S.P. / DUKE ELLINGTON – …And His Mother Called Him Bill / ARCHIE SHEPP – The Magic of Ju-Ju / PETER BRÖTZMANN – Machine Gun / RAHSAAN ROLAND KIRK – The Inflated Tear / ART ENSEMBLE OF CHICAGO – Full Force / ABDULLAH IBRAHIM – Water From an Ancient Well / CHET BAKER – My Favourite Songs / CHARLIE HADEN – Haunted Heart / RANDY WESTON – The Spirits of Our Ancestors)


Lennart Persson & Micke Widell

Filed under: amerikanska musikklubben, Lennart Persson, Micke Widell, POP #19, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: