Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #19] Sluta Leta

DET ÄR INTE helt lätt att greppa det, men mycket talar för att Bengt Liljestad och Jonas Bergkvist från Umeå är de första svenskar som någonsin fått skivkontrakt genom att hyra ut en fallfärdig scooter till en skivbolagsdirektör från Wien på Korfu-semester.

— Jag och min flickvän hade hunnit köra tvärs över hela ön när skiten gick sönder, berättar Ramon på den lekfulla Wien-etiketten Mego, fortfarande lätt upprörd över semesterminnet.

— Jag ringde och skällde ut dem. Jag sa att om de inte omedelbart, på sekunden, kom dit med en ny scooter så skulle jag göra både det ena och det andra. De kom körandes allt vad de kunde, vi började prata och efter ett tag nämnde de sin musik.

Jonas och Bengt har känt varandra sedan skolan, rest mycket i Grekland (»Jonas farsa jobbar i turistbranschen«) och ägnar numera sommarhalvåren åt att driva en scooteruthyrningsfirma på Korfu. På vintern sitter de stelfrusna hemma i Umeå och producerar instabila elektroniska ljudkonstruktioner. Den första Sluta Leta-tolvan, »Fan Club«, är å ena sidan (A-sidan) funkigt dansant, å den andra kantigt och sprattligt experimentell.

— Egentligen vill vi att folk ska dansa till vår musik, säger Bengt. Men de flesta DJ:s spelar den inte som dansmusik. Experimentella DJ:s är väldigt positiva, men de spelar bara B-sidan.

Under tonåren hemma i Umeå vaknade parets musikintresse med grupper som försökte göra modern rockmusik och »inte bara härmade Led Zeppelin«.

— Jonas var inne på syntgrejen, berättar Bengt. Grupper som New Order och Human League. Jag tyckte om Wedding Present och dyrkade Pop Will Eat Itself. Ett tag hade vi ett rockband som hette Slim Jim, men sedan upptäckte vi den nya elektroniska dansmusiken. I dag lyssnar vi på electro, hip hop och vad som helst som är cool.

Inför sommaren släpps en ny Sluta Leta-tolva, »Space Is the Place«, på tyska Uptight, och en fullängds-CD är på gång för belgiska SSR. Särskilt många Sluta Leta-konserter lär det däremot inte bli.

— Elektronisk musik är så värdelös live. Vi har bara spelat en gång — på en konsthappening i Leipzig — och det gick helt åt helvete.


Sebastian Stebe

Filed under: hemma, POP #19, Sebastian Stebe, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: