Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #13] Album: SUPER CAT – The Struggle Continues

SUPER CAT

The Struggle Continues

Columbia/Sony

Rond sju. »A-Class Rub-A-Dub«. Producenten Philip Smart slår i gong-gongen. Nu är det allvar. Utmanaren Super Cat i DJ-battle med levande legenden U-Roy.

Katten går genast in i närkamp. Han är yngre, uthålligare och får in ett antal uppercuts. U-Roy har inte längre samma kondition, men när han slår så slår han hårt. Väldigt hårt.

»Try to test the champion sound / And know that you’re really gonna die.«

Producenten sitter bara och gapar, han låter bandet gå och funderar förmodligen över likheterna med 1995 års titelmatch i tungvikt mellan 46-årige George Foreman och 25-årige tysken Alex Schultz, tills han vinkar in en tredje utmanare i ringen, den lika legendariska jamaicanska soulsångaren Sugar Minott. Han har, trots sitt perfekta boxarnamn, inte en tanke på att ge sig in i fighten. Han ställer sig bara mitt i ringen och sjunger The Temptations »Ain’t Too Proud to Beg« så skört och vackert han kan och byter bara ut ett och annat ord i texten.

»Ain’t too ‘fraid to kill you idiot sound bwoy / You can’t get away / You just can’t run.«

Det är modern reggae när den är som allra, allra bäst. Kombinationen av trion i ringen är oslagbar, åtminstone för ögonblicket. Norman Whitfields melodi med sång av Sugar Minott levereras med ett gung värdigt ett tidigt Impressions med Jerry Butler. U-Roys och Super Cats hotfulla rim avlöser varandra i en imponerande takt.

Super Cats förra album för Sony, »Don Dada«, kom 1992 och var ett av de första ragga-album som framgångsrikt smälte samman rötterna i Kingston med Brooklyns hip hop-influerade dancehall-scen.

På »The Struggle Continues« har Katten samarbetat med ett brett spektra musiker, sångare och producenter. Bland annat bidrar Erick »EPMD« Sermon och Cypress Hills DJ Muggs med varsitt spår.

Tillsammans med Sly & Robbie och sångaren Jack Radics levererar Katten en lysande version av Fats Dominos »My Girl Josephine« — som redan figurerat i en scen i Robert Altmans »Pret-A-Porter« — och med det knastriga vinylljudet av originalet intakt är den lika effektiv som Shaggys »Oh Carolina«. Men förmodligen är dess livslängd också lika begränsad.

När Super Cat i »Too Greedy« spottar och fräser om den crack-epidemi han ser omkring sig i både Kingston, Brooklyn och South Central gör han det över exakt samma »Real Rock«-beats som Willie Williams en gång i slutet av sjuttiotalet använde till en av reggaehistoriens bästa låtar, »Armageddon Time«.

Tolv låtar, tolv ronder. Katten vinner på poäng.

Andres Lokko

Filed under: Album #13, Andres Lokko, Betyg 07, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: