Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #13] Album: EARTHLING – Radar

EARTHLING

Radar

Cooltempo/EMI

När Hanif Kureishi regisserade sitt eget filmmanus »London Kills Me« var alla överens om att han som vanligt borde ha överlåtit regin på Stephen Frears. Filmen fick usel kritik, och i motsats till »Du sköna tvättomat« och »Sammy and Rosie Got Laid« var »London Kills Me« verkligen tekniskt kantig och klumpig.

Men medan jag sett Stephen Frears filmskoletorra verk en gång och sedan glömt dem, ser jag fortfarande med lust och iver om »London Kills Me«. Och frågan måste vara om Kureishi verkligen är en så tafflig regissör, när han till skillnad från Frears lyckas få filmen att lukta så mycket London.

Jag tycker att Earthling, en duo bestående av rapparen Mau och musikern T Saul, inflyttad till London från Bristol, förhåller sig till Bristol-etablissemanget exakt som Kureishi till Frears. Medan Massive Attack, Portishead och Tricky låter de stora resurserna och visionerna flöda med praktisk briljans är Earthling avsevärt enklare och rakare. Men det är just denna fattigdom i ljudet som gör Earthling så expressiva.

Musiken är lika ödesmättad och domnande som det bästa från Mo’ Wax och Bristol, men den har många fler och större hål som ekar och vibrerar. Ofta är det bara en bas- och en keyboardgroove som stöder sig på varandra, som två smart uppsvidade yobs på hemväg från puben.

Men det är Maus texter, kraftigt influerade av Gil Scott-Heron, som får Earthling att blänka som stadsljus i regnvatten. De har rykte om sig att vara sci fi-chica, som ett slags popens »Arkiv X«, men lyssnar man lite närmare hör man snarare motsatsen: en ambition att inte bara ta plats mitt i ett kulturpluralistiskt samhälle, utan också till fullo spegla dess strömningar. Till skillnad från sina kollegor försöker inte Earthling mytologisera sig själva, utan tvärtom avdramatisera sig som ett slags slumpmässiga representanter för sina kompisar och hemkvarter.

Med ett närmast kirurgiskt snitt av centrallyrik når Mau pannloberna på sin genomsnittlige tjugofemårige polare, och nedtecknar hans tankar när han ser på teve, tänker, drömmer, röker, dricker och pratar.

Kjell Häglund

Filed under: Album #13, Betyg 07, Kjell Häglund, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: