Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #11] Allan Williams

ALLAN WILLIAMS var en begåvad kylskåpsförsäljare som i slutet av femtiotalet fick för sig att starta kafét Jacaranda på Slater Street, tre kvarter från John Lennons och Stuart Sutcliffes konstskola i centrala Liverpool. Efter att ha haft John, Stuart och resten av Beatles (»bloody awful sound they produced«) på kritalistan ett tag kunde han inte motstå att ta sig an dem.

Hans roll som manager är omtvistad, men själv ser han sig som mannen som »gav bort« Beatles till Brian Epstein. I sina berättelser avslöjar han med humor, bitterhet och skarpsynthet sina misstag, t.ex:

Att han inför sin första Hamburgresa lämnade de tekniskt obegåvade beatlarna ensamma för att spela in en demo på en bandspelare de inte begrep sig på — eftersom han själv just då behövde träffa sin bokhållare.

Att han inte kollade om något verkligen hade fastnat på magnetbandet innan han hoppade på planet.

Att han först då han stod ansikte mot ansikte med Bruno Koschmider — impressario, före detta clown och möjlig tysk samarbetspartner utan vidare kunskaper i engelska — insåg att han egentligen bara kände till två tyska formuleringar: »Jawohl, mein Herr« och »Heil Hitler«.

Att han, då Beatles genom osannolika omständigheter lyckats få engagemang i Hamburg, hotade att anmäla dem till engelska managersällskapet om de fortsatte blåsa honom på hans arvode — istället för att själv åka till Reeperbahn och ta Lennon i öronen.

Att han i vredesmod, med orden »You cheeky bastards. Get lost. Fuck off. You’ll never come in here as long as I own the place«, portade Beatles från Blue Angel Club i Liverpool.

Att han till slut, 1962, sa till Brian Epstein: »Bloody good luck with The Beatles«, och avsade sig rollen som manager.

Att han i mitten på sextiotalet, under en fest hos Tony Bennett i London, slarvade bort sin stenkaka med den allra första Beatlesinspelningen: låtarna »Fever« och »Summertime« med kompisen Wally på sång. (Ringo hade redan tidigare tappat sitt exemplar.)

Att han 1972, under en massa murbruk i en nerlagd Liverpoolstudio, hittade de försvunna Star Club-inspelningarna — enligt Allan själv med ett troligt marknadsvärde på tio miljoner pund — men lyckades undgå att tjäna en enda krona på dem.

Att hans hysteriskt roliga och aningen självöverskattande bok »The Man Who Gave The Beatles Away« är spårlöst försvunnen från bokhandeln sedan den först kom ut 1975.

Att han inte bad Stephen Frears göra film på »The Man Who Gave The Beatles Away« innan »Backbeat« hann göras.

Att han inte ens såg till att få figurera i »Backbeat«. Hans kommentar efter att ha sett filmen var: »Ungefär så där gick det till, men hade de låtit så bra som i filmen hade jag aldrig släppt dem till Epstein«.

Filed under: POP #11, ,

One Response

  1. […] Lennon Astrid Kirchherr John Lennons filmer, skivor & böcker Allan Williams Vad betjänten såg Låt oss utgå från att Mark Chapman hade nöjt sig med en […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: