Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #16] Kip Hanrahan

Han har ägnat sitt liv åt att riva ner murarna mellan New Yorks musikaliska ghetton; mellan rock’n’roll-freaks, jazzavantgardister och salsakungar. Han »dirigerar« och »regisserar« musik och den handlar lika mycket om sex, som om Vietnam. Han heter Kip och Pop skickade Magnus Säll på honom.

KIP HANRAHAN BEHÖVER energin från New York för att över huvud taget överleva. Han är en utpräglad storstadsbo. Ändå sitter han i exil i småstaden Reston någonstans i Virginia och tittar på träden.

— Första månaden höll jag på att bli galen. Jag kunde inte jobba, jag vaknade upp mitt i natten och kunde inte göra någonting. New York får mig att jobba snabbare, jag kan sitta ner och skriva 80 sidor rakt av. Här är allting långsamt, dött.

Sedan några månader sitter han dessutom med skadad arm efter att ha krockat med en lastbil och fick ställa in en planerad Europaturné. Han bor tillsammans med sin fru och son och undervisar i musiksociologi på stadens college.

Hans musik är omöjlig att kategorisera. Hans texter liknar brottsstycken ur noveller mer än typiska poptexter. Hans namn står inte med i de långa listorna över medverkande på hans skivor. I stället står det att han »regisserat« och »dirigerat«.

Han är född och uppvuxen i Bronx, och har skildrat New York och den splittrade storstadsbon på egna skivbolaget American Clavé sedan tidigt åttiotal. En dallrande het storstadsnatt med jazztrumpeter över hustaken, salsaorkestrar i källaren och en fullt utvecklad kamp mellan man och kvinna på våningarna däremellan. Skivor som smugits ut långt från mediacirkus och rasslande kassaapparater.

— Passion är egentligen ordet som allt snurrar kring, säger han när jag ber honom beskriva sin musik.

Det är mitt på dagen i Reston när jag ringer upp — »it’s a sunny day and I’m smoking a cigarette and everybody’s happy« — och Hanrahan har en väl utvecklad svada och samma öppenhet inför människor som finns i hans musik. Under hela intervjun ställer han lika många frågor till mig som jag till honom. Han undrar var jag kommer från och vilket fotbollslag som kommer från trakten. När jag säger »Brage« så vet han mer om laget än jag. Han hade själv blivit fotbollsspelare om han inte brutit fotleden för flera år sedan.

— Om jag inte hade gjort musik så hade jag spelat professionell fotboll i några år och sedan hade jag jobbat på General Motors. Nej förresten, jag hade nog varit död nu.

Kip Hanrahan jobbade med film innan han började spela in skivor — var bland annat regiassistent till Jean-Luc Godard i Paris i slutet av sjuttiotalet. Och han arbetar fortfarande som regissör, fast nu i CD-format. Han skriver texter och musik, han arrangerar, han producerar, han plockar in en egentligen huvudlös samling musiker och ser till att ingen kommer undan med rutin och »skicklighet«.

Han ligger bakom allt från »Vertical’s Currency« [1986], som är Hanrahans version av en Smokey Robinson-skiva, till den mastiga »Tenderness« [1990], som är full av viskande röster och en djungel av latinska slagverk. Under gruppnamnet Conjure har han också på två skivor gjort jordigt funkiga tonsättningar av den afroamerikanske författaren Ishmael Reeds texter.

Hans skivor vibrerar av sex, åtrå, kyla, hat och romantik. Motpolen är politik. Hans favoritförfattare är Bertolt Brecht och i texterna nämner han Angola, Palestina och Vietnam. Men det är inga slagord. Han säger bara: »hur skulle man kunna låta bli att tänka på politik när det är en del av våra liv?«. Sex och politik som två sprakande kraftfält.

Musikerna han brukar jobba med är några av de bästa man kan hitta: New Orleans-pianisten Allen Toussaint, jazzbasisten Steve Swallow, Meters-gitarristen Leo Nocentelli, nyligen avlidne jazzpianisten Don Pullen, ett gäng makalösa latinomusiker från Kuba, Haiti och Puerto Rico — och så Jack Bruce. När det gäller Bruce, en gång tillsammans med Eric Clapton i sextiotalsbandet Cream, tappar Hanrahan nästan fattningen.

— Jesus, ja… Jack är nog en av de främsta musiker jag stött på. Han är mycket av min röst, han är egentligen större än ord… I need him, man!

När Hanrahan startade American Clavé 1979 och gav ut sin första skiva »Coup De Teté« var målet att riva murarna mellan New Yorks »musikaliska ghetton«, som han kallar det. Han sammanförde redan då rockfreaks, jazzavantgardister och salsakungar. Han tror att gränserna trampats sönder i dag och hoppas att han själv påverkat utvecklingen.

Hip hopen såg han som rena vitamininjektionen när den dök upp — »de måste göra nåt bra när systemet är så fientligt«. Disposable Heroes Of Hiphoprisy skulle egentligen medverkat på förra plattan »Exotica«, men det sprack på arbetsscheman som inte passade.

Senaste Hanrahan-skivan är »All Roads Are Made of the Flesh«, med live-inspelningar och outgivet material från de senaste åren. Men den är egentligen bara en paus i ett annat, mycket större projekt som går under arbetsnamnet »A Thousand Nights and a Night«.

— Hittills har vi nio timmars musik och vi vet egentligen inte hur många skivor det kommer att bli. Första skivan kommer antagligen i år och sedan blir det en TV-sänd konsert. Jag arbetar fortfarande på det, och kommer säkert att arbeta på det i ytterligare ett par år.

Han arbetar också på ett nytt soloprojekt med Jack Bruce, ett med den kubanske violinisten Alfredo Triff, samt på en ny Conjureplatta. Inget fel på energin alltså. Jag frågar om inspirationen till hans egna texter, om den brukar komma från litterärt håll.

— Nej, egentligen inte. Jag är influerad av melodin i samtal, jag försöker skriva texter i form av mänskliga konversationer. Jag påverkas av hur vi pratar med varandra just nu, av vad som står i tidningen, av ett skrikande barn, av hur servitrisen berättar vad som står på menyn… vad som helst.


KIP HANRAHAN är aktuell med »All Roads Are Made of the Flesh«, med live-inspelningar och outgivet material från de senaste åren, ett nytt soloprojekt med Jack Bruce, en skiva med den kubanske violinisten Alfredo Triff och ännu en Conjure-platta.


Magnus Säll

Filed under: Magnus Säll, POP #16, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: