Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #18] Album: OCEAN COLOUR SCENE – Moseley Shoals

OCEAN COLOUR SCENE

Moseley Shoals

MCA

»It’s about reaching somewhere higher for the music. That’s the drug. The drug of getting something together and making something mad-sounding.«

Ocean Colour Scene kunde ha blivit samma fotnot i pophistorien som Northside. Ett one-hit-loserband, singeln hette »Sway«, som gick in i baggy-scenens återvändsgränd för att aldrig höras av igen. Men Ocean Colour Scene har den gnista, den tro, som krävs för att orka med lite snålblåst. Och så har de, som det senare skulle visa sig, rätt bakgrund också.

Gitarristen Steve Cradock var en gång med i modsbandet The Boys. Idolen var förstås »the modfather«, Paul Weller. Steve brukade ge Paul alla demos han gjorde och kontakten hölls vid liv även under Ocean Colour Scene-tiden. Efter att de slängt baggy-kostymeringen och återigen öppnat modernistgarderoben på vid gavel nådde själva musikkarriären sitt absoluta lågvattenmärke. Ocean Colour Scene hade förkastat inspelningarna av sitt debutalbum två gånger och nu ropade de in legendariske producenten Jimmy Miller, mest känd för sitt arbete med The Rolling Stones. Jimmy, som presenterade sig som »I used to be Jimmy Miller« när de träffades första gången. Men samarbetet gick At skogen och när det oförstående skivbolaget föreslog att de skulle överge sin förkärlek för sextiotalistisk pop och R&B till förmån för grunge, gick det inte att komma längre ner på förlorarskalan.

Det var då Steve fick telefonsamtalet som innebar vändningen för Ocean Colour Scene. Paul Weller erbjöd Steve plats i sitt band, vid tiden för inspelningarna av »Wild Wood«. Även basisten Damon Minchela blev snart medlem i Wellers band, och Ocean Colour Scene fick ett helt nytt självförtroende och en helt ny motivation. På »Moseley Shoals«, deras egentliga debutalbum, faller alla de tidigare så ofogliga pusselbitarna på plats. Det var så här Ocean Colour Scene ville låta från början, de råkade bara gå vilse i Madchester-dimman. Bluesgitarrer. Smutsiga solon. Sköna Rolling Stones-ballader. »Let’s Spend the Night Together«. Creams »The Badge«. Weller. Stones. R&B. Snygga soulkörer. Boogie. Fusk-Tamla-stompers. Produktionsfest signerad Brendan Lynch, samme man som vred ut och in på Wellers »Kosmos«. Mera blues. Ocean Colour Scene har åldrats femton år på mindre än fem och »Moseley Shoals« är ett enda långt flöde av stunsig, adrenalinsprakande R&B. Det gällde bara att hålla tron vid liv.

Terry Ericsson

Filed under: Album #18, Betyg 07, Terry Ericsson, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: