Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #18] Album: DAY BEHAVIOR – Adored

DAY BEHAVIOR

Adored

North Of No South/Border

Daybehavior bildades för ett par år sedan av de gamla syntarna Calle och Tommy, och efter en tids sökande bland huvudstadens sångförmågor hittade de sin klenröstade drömvokalissa i en italienskättad donna vid namn Paulinda.

Två singlar, de luftiga »Cinematic« och »Hello!«, beledsagade av drömskt blåtonade videor, har föregått plattan, och trion har på »Adored« gått i en annan riktning än alla de svenska popgrupper som övervunnit postindietraumat genom att kasta sig huvudstupa ner i bossaträsket, och lutar sig i stället mot traditionell slo-mo-synt. Stundtals hamnar de farligt nära dess vulgäravart — sånt där softat, malande kosmosplingande som brukar utgöra bakgrundsmusik till akvariereportage i Discovery Channel — men det är onekligen ett lovvärt initiativ att ta till något annat än det numera standardiserade epa-jazz-formuläret. Därför känns det trist att behöva konstatera att »Adored« ändå inte är ett dugg spännande, framför allt på grund av sången, eller kanske snarare, bristen på sång.

Lika kraftfullt som en tandlös Sarah Cracknell med svår bronkit, lägger Paulinda luddiga, italienska meningar över syntmattorna och gör att de redan slätretuscherade låtarna vägrar ta sig en enda millimeter utanför högtalarna. Mjuksång är en misshandlad konstform, och trots att det gått inflation i popsångerskor med veritabla luftschakt mellan stämbanden, så är det ytterst få som behärskar tekniken. Liz Fraser är en, Julee Cruise en annan, men Paulinda såväl som gästvokalissan Katharina Ohlsson låter veka och ihåliga snarare än spröda och eteriska.

Överlägset bäst på plattan är snygga »Gullable«, där Aaron Phiri från Boogaloo glider in i studion och tar över mikrofonen. Han levererar en nonchig rap, komplett med lättsamt kultiverade rader som »In every sense of the word/I’m travelling with the theatre of the absurd«, som fyller ut den tungpumpande låtstrukturen, och för ett kort ögonblick har Daybehavior både groove och dynamik. Jag önskar verkligen att hela albumet låtit så.

Anna Hellsten

Filed under: Album #18, Anna Hellsten, Betyg 04, ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: