Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #13] Edwyn Collins

Edwyn Collins kommer från Glasgow och hade lång lugg och sjöng och spelade halvakustisk gitarr i Orange Juice i början av åttiotalet. När POP hälsar på hemma hos Edwyn och hans fru Grace i västra London är de lite chockade över framgången för Edwyns tredje soloalbum »Gorgeous George«, som har tagit honom högt upp på topplistor i hela Europa och i Australien. Sonen William är i skolan och alla kläder ligger i smutsen.

Popmusik och kläder — vad är kopplingen?

Stylister fanns inte på sextio- och sjuttiotalen och då var popmusiker mycket mer stilbildande ände är i dag. Stylister är bara ett åttiotalsfenomen. Det var en stylist inblandad när vi tog bilderna till min senaste skiva och han pratade om att vi skulle göra en deal med Jean-Paul Gaultier eller Paul Smith, jag sa håll käften.

Dyraste plagg du någonsin köpt?

Jag köper allting second hand. Jag har en läderskjorta som kostade 100 pund, jag vet inte varför men jag gillar den. Under punken var det fortfarande så att man inte kunde få tag i kläder med en viss sorts skärning om man inte lät sy upp dem. Det var ju i slutet på sjuttiotalet och slagen var fortfarande enorma. Om man hade en kavaj med smala slag så stirrade folk på en på gatan, men man fick tag i sådana kläder väldigt billigt second hand. Anthony Price var den förste som plockade upp det där och började designa kavajer med smala slag.

Favoritdesigner?

Jag fattar inte riktigt poängen med designade kläder. Alla designers är mer eller mindre postmoderna och är inspirerade av något från femtio- eller sextio- eller sjuttiotalen. Jag hade en originalbasker från affären Sex, men jag gav den till Jon Savage. Den var designad av Vivienne Westwood antar jag. Paul Smiths kostymer är trevliga; klassiska kostymer »with a twist«, å andra sidan kan man köpa en kostym second hand och twista till den själv.

Skor?

Jag gillar egentligen inte gympadojjor. Jag köpte ett par Blundstones i Australien för de var billiga och jag gillar dem. De är de första nya skor jag har köpt men jag behövde inte gå in dem. På sommaren tycker jag om att ha sandaler. I Polen och Tjeckoslovakien gör de de här klassiska femtiotalssandalerna, de är inte öppna som jesussandaler utan de är som skor med några hål i. De kostar bara 19 pund.

Kan du sy i en knapp?

Jag syr ofta i knappar och lagar småhål fast jag syr inte så bra. Knapparna fastnar i strängarna och lossnar.

Nittiotalets bäst klädda popstjärna?

Nittiotalets popstjärnor, vilka var det nu igen? Jag vet inte. De som inte är uppklädda av sina skivbolag. David Bowie har losat det lite… Roxy Music använde ju Anthony Price och då gjorde Duran Duran det också och det har ju liksom sänkt Anthony Price som designer, för oavsett om revisionister nu säger att Duran Duran var bra så har de alltid varit fånar. Jag tyckte om hur Bob Dylan klädde sig. Beatles och Stones förstås. Jag tror det var Ringo som sa »Vi var varken mods eller rockers, vi var mockers«… Jag gillar inte när det blir för mod, när det är för hårda regler.

Läderbyxor? Läderjackor?

Jag har aldrig haft ett par läderbyxor. Mina klassiska »läderbyxor« är inte av läder, det är ett par syntetbyxor som jag köpte i en second hand-affär. Det står Jean Paul Solo på etiketten men de är gjorda i Japan. De är bättre än läderbyxor, materialet andas, de är varma på vintern och kalla på sommaren. Om man spiller på dem är det bara att torka av. Jag har aldrig haft någon läderjacka heller, jag har flera i PVC, men de har jag inte så ofta.

Vad har »Gorgeous George« på sig?

Gorgeous George, i låten, är i 45-årsåldern och har Armanikostym, det gillar han. Han har grått hår i en liten hästsvans och Rolex-klocka. På fötterna har han antingen Nike gympadojjor eller loafers med tofsar. Han har skjortor som är lite blanka. Han snortar massa kokain och har en nittonårig flickvän.

T-shirts?

Jag fick precis en ny, det står »Fox FM« och så är det en tecknad räv, den är jättebra. Jag gillar de här från sjuttiotalet; en med en pil och texten »I’m with this idiot«, och den med två grisar som har sex och så står det »Making Bacon«. I second hand-affärerna finns det gott om de här Frankie Goes To Hollywood-T-shirtarna som fanns överallt på åttiotalet: »Frankie says… « Det måste finnas tusentals av dem.

Boxershorts eller Y-front?

Jag har aldrig kalsonger.

Vad är stil?

Jag vet inte. Det finns egentligen bara två vägar att gå; man kan antingen vara inne på en trashy rock’n’roll-look eller något som är elegant och klassiskt, men det är så många fånar nu som köper designerkläder som de kombinerar på olika sätt och tror att det räcker. Och man går ut på ställen ser man också de här människorna som har spenderat mängder med pengar på sina kläder och det är så ointressant. Jag höll på att inte komma in på en klubb som heter Freds en gång mitt i sommaren för jag hade knutit min jeansjacka runt midjan. Min kompis tyckte det var väldigt ocoolt. Och nu, jag menar inte att jag startade det, men alla går ju omkring så.

Edwyn Collins har på sig:

Skjorta från en second hand-affär i Bristol. Lee-jacka 101J, som slutade tillverkas på sjuttiotalet, från en second hand-affär mittemot universitet i Manchester. Japanska kopior på Levi’s från sextiotalet med stort E i logotypen (Capital E). Adidas Paris från second hand-affär i Belgien. Väska och solglasögon från The Mind Shop på Chamberlayne Road i London. Vit Fender från en loppmarknad i Pasadena, Los Angeles.


Stefania Malmsten & Andres Lokko

Filed under: Andres Lokko, POP #13, Stefania Malmsten, , , ,

One Response

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: