Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #13] Candida & Jarvis

Pulp bildades i Sheffield för fjorton år sedan. Förra året kom albumet »His’n’Hers« som handlade om par med matchande kläder och eftermiddagar i akryl. Under sitt Stockholmsbesök förra sommaren spenderade Jarvis Cocker tre timmar på UFF på Kungsgatan. POP lurade ut Jarvis och Candida Doyle ur studion i södra London, där de håller på och spelar in sitt nya album. I dagarna släpps singeln »Common People / Underwear«.

Popmusik och kläder, vad är kopplingen?

JARVIS: Den tidpunkt i ens liv när man börjar vara inne på popmusik; när man börjar köpa skivor, det är ungefär samtidigt som man vill köpa sina egna kläder i stället för vad ens mamma säger åt en att ha på sig. Det handlar om att växa upp och göra egna val. Du väljer din egen musik och du väljer dina egna kläder. Men man ser ofta ut som en dåre i den där åldern. Man ser bilder på sig själv när man åkte och badade med mamma och pappa och man ser briljant ut. Och så har man bilder från tonåren när man tyckte att man såg cool ut och man ser ut som en fåne. Jag tror att man gör många modemisstag i början.

CANDIDA: I trettonårsåldern hade jag mycket smink, mycket rouge och sånt, nu har jag nästan inget. Jag tror att man provar sig fram.

JARVIS: Jag provade aldrig smink. Det fungerar inte så bra med glasögon. Fast jag sminkar mig nu, jag behöver det.

Var köper ni era kläder?

JARVIS: Portobello Market är bra på fredagar för då är det inte så mycket folk och så är det billigare.

CANDIDA: Jag försöker att inte gilla sånt som inte är modernt för det är för dyrt. Det roligaste är om man kan hitta något riktigt bra i en Charity Shop där det mesta är skräp.

JARVIS: Jag skulle vilja designa egna kläder, som du kanske förstår, men jag har inte pengarna än. Jag tycker om välgjorda kläder men jag skulle inte kunna spendera 5.000 pund på en kostym. Jag började handla på loppmarknader av nödvändighet; jag var arbetslös och kunde inte betala för kläder, men sen kom jag in i det för att det är ett mycket intressantare sätt att skaffa sina kläder på.

Konstmaterial?

JARVIS: Det är inte så att jag föredrar nylonskjortor.

CANDIDA: Nylonskjortor brukar alltid hade bästa mönstren, men det är ett hemskt material.

JARVIS: Man blir svettig och det kliar, det låter inte huden andas. Det är inget fel på en bomull-polyester-mix. Man kan få bomull att se ut som nylon, det är det bästa. Nylonskjortor är nog det enda jag har på scen som jag inte har annars.

Tar ni hand om era kläder?

JARVIS: Inte som jag borde. Men det är ju inte så mycket grovarbete i vår verksamhet, vi fjantar runt och spelar instrument, så kläderna räcker ganska länge. Det blir ett visst slitage av gitarremmen. Jag har ett tips till läsarna: när ni tvättar manchester, vänd plaggen ut och in.

Läderbyxor, läderjackor?

JARVIS: Jag är inte speciellt rock’n’roll. Jag skulle se ut som en idiot i såna kläder. Det skulle inte vara trovärdigt.

Favoritdesigner?

JARVIS: Pierre Cardin. Och Roland, jag kommer inte ihåg efternamnet, han gjorde jättefina skjortor i mitten av sjuttiotalet som alltid innehöll mycket polyester, vilket inte var så bra. Men de har alltid en historia — jag har en med sardinburkar över hela och där fickan ska vara är det en stor sardinburk med en näsduk i. De är väldigt bra.

Nittiotalets bäst klädda popstjärna?

JARVIS: Viv Stanshall, han dog nyligen och han kan väl inte riktigt kallas för en nittiotalets popstjärna, men vi intervjuade honom till vår film »Do You Remember the First Time?« och jag gillade hans stil. Han hade vinröda manchesterbyxor och lila sockor och en väldigt fin tweedkavaj. Han var unik. Mark E. Smith i The Fall är bra, han leker med vad folk väntar sig av honom och det är vad jag tycker att mode ska handla om. Man ska inte ta det för allvarligt. Nick Cave klär sig bra, jag kan relatera till honom för han är också lång och smal, jag vet av egen erfarenhet att det är svårt att hitta kläder som sitter bra.

CANDIDA: Jag såg Menswear på Top of the Pops och jag blev förvånad för jag tyckte låten var bra och så tyckte jag att sångaren säg bra ut, han var bra klädd. Han hade tartan-byxor och en röd kavallerijacka.

Vad är det fulaste man kan ha på sig?

JARVIS: Bruna lapp-läderbyxor som är lite baggy upptill och blir smalare nertill. Hammer-stil, you can’t touch this. En del saker som man inte gillar när man är yngre gillar man när man blir äldre. Jag gillade aldrig klaffar på axlarna på skjortor och jackor, jag brukade skära bort dem, men nu tycker jag att de är okej. Jag tror det kommer att bli stort i sommar. Jag kan ha fel.

CANDIDA: Ljusbruna nylonstrumpbyxor, det är illa.

JARVIS: Stretchjeans är inget vidare. Särskilt inte stentvättade.

Vad handlar låten »Underwear« om?

JARVIS: Om en speciell situation. Man träffar någon på en klubb och följer med den personen hem på kaffe eller whatever. Ibland kan det verka som en bra idé, när man är omgiven av musik och människor men sen inser man att det här kanske inte var en så bra idé, det kan ha att göra med att man nyktrar till också. Men då kanske det är för sent, man kanske har tagit av sig en del kläder. Den handlar om det ögonblicket när man tänker »vill jag verkligen vara med om det här«? Men det är för sent att springa därifrån för man har bara underkläder på sig.

Underkläder?

JARVIS: Jag tycker inte om boxershorts för de ger inget stöd, de är helt meningslösa. Jag föredrar kalsonger i stretchmaterial som håller sakerna på plats.

CANDIDA: Jag köper BH:ar på Marks & Spencer. Underbyxor är sånt jag bara har, jag fick några av mamma i julas, i bomull med prickar på.

Scenkläder?

CANDIDA: Min glitterjacka skulle jag inte ha på mig annars. Jag har på mig sånt som jag har på mig om jag ska gå ut och ha kul. Ingen ser mig i alla fall för jag står bakom mitt keyboard.

JARVIS: Det mesta jag har på scen är sånt jag har annars också. Om man menar allvar måste man tänka på det 24 timmar om dagen. Någon kommer alltid att se dig om du går ut i träningsoverall och då gör man den personen besviken, därför är det vår plikt att alltid vara i tjänst. Jag hatar stylister, de vill bara sätta på en hemska kläder. Och om en grupp själva inte har en aning om vad de vill ha på sig då tycker jag att världen ska få veta det. Stylist är ett jobb som kan försvinna under den nya regimen.

Vad är stil?

JARVIS: Det måste alltid finnas en tanke och liksom vara skräddarsytt för personligheten. Det syns om det finns lite tanke bakom. I gruppen, bortsett från att vi har olika storlek, så tror jag inte att någon av oss skulle kunna ha den andras kläder. Russell ser okej ut, hans kläder passar honom. Jag skulle inte vilja bli hittad död i något som Nick har på sig, men så ska det vara. Alla har sin stil. Det finns grupper där alla har samma sak på sig men jag har aldrig prenumererat på den teorin.

CANDIDA: Det är samma sak med heminredning. Jag har en kompis som har gjort om sitt hus verkligen fult, hon kan inte läsa det här för det är på svenska, men på sätt och vis passar det henne, det är hennes stil.

CANDIDA har på sig:

Guldfärgad sammetströja, present från kompis. Kilt från Skottland, present från mamma. Tygskor från Office. Halsband från Sheffield, kedjan och bokstäverna köps separat. Jacka från Past Caring, Essex Road.

Jarvis har på sig:

Pierre Cardin-kavaj från Scope, Charity Shop i Camberwell Green, London. Skjorta från loppmarknad. Sidenslips med det marina alfabetet från en Charity Shop. Vinröda sammetsbyxor från Portobello Market. Skor från en Charity Shop i Camden. Långa lammullsockor från Marks & Spencer.


Stefania Malmsten & Andres Lokko

Filed under: Andres Lokko, POP #13, Stefania Malmsten, , , , , ,

One Response

  1. […] Candida & Jarvis (Pulp) […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: