Tidskriften POP revisited

Tidningen Pop blir blogg

[POP #21] Album: ALAN VEGA/ALEX CHILTON/BEN VAUGHN – Cubist Blues

ALAN VEGA/ALEX CHILTON/BEN VAUGHN

Cubist Blues

Last Call/Amigo

Det kunde ha blivit hur pretentiöst som helst, men »Cubist Blues« är fräck. Sanslöst, överrumplande, anspråkslöst fräck.

Alan Vega, överlevare från ett Suicide som i slutet av sjuttiotalet var mer »New York sleaze« än något annat och Alex Chilton, musikalisk voodoopräst från Södern, möttes två nätter i en studio på nedre Manhattan. Ben Vaughn, skivsamlare och hobbyproducent och habil trummis, hjälpte till att hålla ihop saker och ting. Allt som hände, alla oljiga »grooves«, alla Vegas hippa och ibland inte så hippa texter, Chiltons fria utflykter på gitarr och piano, allt improviserades fram i ögonblicket. Det är inspirerat, förvånansvärt sammanhållet och Vega har inte sjungit så bra, så utstuderat nonchalant sedan han vässade klorna i »Wipeout Beat« på »Saturn Strip« för tretton år sedan.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #21, Betyg 07, Lennart Persson, , , , ,

[POP #14] Album: ALEX CHILTON – A Man Called Destruction

ALEX CHILTON

A Man Called Destruction

Ardent/import

Senaste rapporten jag hörde om Chilton var att han stod på en scen i Berlin häromåret och såg förfärlig ut. Sedan kommer det här underbara lilla albumet och får oss att hoppas på nytt igen.

Historien om hans liv, del 25 eller så.

Läs hela artikeln

Postat i:Album #14, Betyg 07, Martin Jönsson, ,

[POP #15] New Orleans

DET KOM EN något förvirrad och osammanhängande kärleksförklaring från New Orleans. En kryssning mellan Gram Parsons gravsten, Tipitina’s, William Burroughs knarkhotell, balkongen där Elvis sjöng Crawfish och Trent Reznors bostad, i denna amerikas tredje fattigaste stad; syndens och skräckens stad. »The Big Easy«, »Fat City«… Här fanns fragment av samtal med Alex Chilton, Lenny Kravitz, Rosie Ledet, Doctor John och Aaron Neville om den plats de gillar allra bäst. Den plats de kallar hemma. Lennart Persson har efter ett livslångt sökande hittat dit.

JAG KOMMER IHÅG att det var översvämning. Trots att trottoarkanterna är ovanligt höga så rann vattnet över trottoarerna. Plötsligt kommer det upp en stor jävla orm ur en kloak, och den simmar rakt emot mig. Då stiger det plötsligt fram en sån där stor fet polis, som bara finns i USA, och skjuter ormen mitt mellan ögonen med sin vildavästernpuffra.

Jag behöver inte mer än nämna att jag är på väg till New Orleans för att historierna ska börja rulla. För den nu medelålders mannen, en gång i New Orleans som ung sjöman, är inget minne av staden starkare än det med den hotfulla ormen.

Läs hela artikeln

Postat i:Lennart Persson, POP #15, , , , , , , ,

Kategorier

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 25 andra följare