2011/07/22 • 04:46 0
»Min musik flyger med vingar av intuition och tanke, och dess ljud störtar som en »wild thing« och tar sin plats som kärnan av den allra yttersta delen av varat«
HERMAN BLOUNT har avlidit i en ålder av 78 år. I äldsta vänkretsen hette han Sonny Blondt; i Paris och New Orleans kallade man honom Le Sony’r Ra. Men de flesta av oss kände honom förstås som Sun Ra.
Postat i:hej då, Kjell Häglund, POP #04, Kjell Häglund, SUN RA
2011/07/22 • 04:45 0
NÄR DIZZY GILLESPIE avled körde MTV genast en »profile« på honom. Men Sammy Cahns bortgång i januari förbigicks med tystnad i hela popvärlden. Trots att 79-åringen in i det sista förblev en ovanligt hip kille, ständigt i samtidens skyltfönster.
Så sent som i vintras låg han etta på englandslistan, i och med Smart-E:s technotolkning av det geniala ledmotivet till TV-serien »Sesame Street«, och tidigare hörde vi hans signatur till »Våra värsta år« var och varannan kväll i TV3; Frank Sinatras insjungning av »Love and Marriage«.
Postat i:hej då, Kjell Häglund, POP #04, Kjell Häglund, Sammy Cahn
2010/08/15 • 18:03 0
OCH ÄN EN GÅNG har vi fått det bekräftat. Livet har över huvud taget ingenting med rättvisa att göra. För en dryg månad sedan mördades Lee Baker; extraordinär gitarrist i Mud Boy & The Neutrons, och precis som Jim Dickinson en Memphis-profil av stor dignitet. Han efterlämnar fru och tre barn.
Postat i:hej då, Lennart Persson, POP #21, Lee Baker, Lennart Persson
2010/02/06 • 21:18 0
TVÅ MÅNADER efter sin sjuttioårsdag, 14 juni 1994, avled Henry Mancini. Sörjd av både film- och popvärlden som tidernas främste soundtrackkompositör.
Det begynnande steget mot odödlighet tog Henry när han som elvaåring såg sin första ljudfilm på bio. På stående fot, eller snarare sittande bak, bestämde han sig för vad han skulle bli när han blev stor: filmmusikkompositör. En något udda framtidsdröm i en omgivning där alla andra grabbar drömde om att bli fotbollsstjärnor eller baseballproffs, men slutade i stålfabriken.
Postat i:hej då, Kjell Häglund, POP #09, Henry Mancini, Kjell Häglund
2009/12/18 • 14:04 0
NÄR CHARLIE RICH var liten ville han bli präst. När han hörde sina föräldrar sjunga religiösa sånger gick han in i ett annat rum och grät.
Utan att veta varför.
Samma ogreppbara sorg, samma känsla av obevekligt drama, följde Rich genom livet. Den tog hans karriär från besvikelser och skandaler till triumfer, och tillbaka igen. Den tog honom in och ut ur det eländigaste spritmissbruk. Den formade hans musik, hans sätt att sjunga.
Postat i:hej då, Lennart Persson, POP #14, Charlie Rich, Lennart Persson
2009/12/05 • 13:28 0
DEN JAMAICANSKE sångaren Delroy Wilson har gått ur tiden. Efter en mångårig kamp mot alkoholen dog han den 6 mars i Kingston. Delroy var kanske inte tillräckligt karismatisk vad gäller material och framtoning för att intressera den stora rockpubliken, bortskämd med rastalockar och tuffa toastare, men han var en av de största och mest älskade rösterna inom reggaen. The Clash hyllar honom i första versen av »White Man in Hammersmith Palais«.
Postat i:Hasse Huss, hej då, POP #13, Delroy Wilson, Hasse Huss
2009/11/08 • 13:00 0
JEFFREY LEE PIERCE är borta och jag tänker på Huddie Ledbetter.
Leadbelly. Han fick namnet för att han var den hårdaste av de hårda i det hårdaste fängelsegänget på Shaw State Prison Farm i Texas. Han satt inspärrad i maximalt trettio och minst sju år för mord på en annan svart man, Will Stafford.
Postat i:hej då, Lennart Persson, POP #18, Jeffrey Lee Pierce, Lennart Persson
